Jag håller på fortfarande och plockar i lådor efter flytten till Norrköping. Det är lika segt som att få upp sista listen efter att man renoverat ett rum, typ.
Då hittade jag denna pusselbit.
Man kan känna sig som en bortglömd pusselbit. Den ligger där och gör till synes ingen nytta.
Likväl är den en bild av en större bild. När den väl kommer på plats så kommer den i sin funktion. Den kommer i sitt rätta element.
Skulle bara vilja uppmuntra dig att hur du en uppfattar dig som bortglömd så är du likväl en pusselbit som har sitt syfte och sin plats. Du är en bild av ett större sammanhang som du tillhör. Vila i att du kommer att hitta den platsen. När du väl kommer på plats kommer du att blomma ut.
Men under tiden då? Under tiden är det ändå möjligt att fungera och bli till nytta. Du kan även då känna att det fungerar. Risken är att man blir låst och tycker synd om sig själv att man blir näst intill apatisk. Vi behöver i det läget ta tag i vår egen situation och göra något av det. Lättare sagt än gjort, kanske du tänker. Håller helt med dig om det. Men jag tror att vi båda kan hålla med att det ligger något i det. Att göra det bästa av läget är det bästa vi kan göra.
Kan ju faktiskt också vara så att man inte vill vara där man är ämnad för. Då kommer det sammanhanget inte bli vad det var tänkt. Är läget så behöver vi fundera på varför vi inte vill när vi kan ana att det är just där vi ska vara. Är det för högt pris? Är man för bekväm? Man kanske tom är rädd för uppdraget. Jag tror dock inte att vi behöver vara det.
Du är en viktig pusselbit i ett större perspektiv. Glöm inte det. Du behövs för att hela bilden ska bli komplett. Den går inte att bytas ut. Du är den du är och behövs. Du är oerhörd värdefull.
Pedher´s blogg 