Jag bara undrar …. Varför är det så svårt att sluta att kratta löv när man väl har börjat?
Har varit hos min son. Vi krattade bort gamla löv och döda grenar. Det var en del att få undan. Det blev ett område som blev lite mer. Sen utvidgades det området lite till för det blev ju så bra. För att sen se att man kanske skulle ta där borta lite mer och då passade det ju bra att göra lite mer på ett annat ställe. Säger det igen…. varför är det så svårt att sluta kratta när man väl börjat?
Det är nog för att man ser att det blir så snyggt. Det gamla bruna rensas bort. Man ser det nya gröna fräscha som kommer fram. Det är som att man krattar fram nytt liv. Inte konstigt att man vill fortsätta då.
Det kan vara lite segt att komma igång men det är som att det snabbt ger mersmak.
Tycker detta är en bra bild på livet och tron. Vi kan ha lite ”gamla löv” som stör och luktar litet unket. Kan vara segt att komma igång och ta tag i det. Liksom svårt att få till rensningen. Men när man väl börjar så upptäcker man det liv som finns där inunder. Som håller på att växa fram. Det knoppas och vi inser att ett nytt fräscht liv är på väg. Då blir det svårt att sluta. Man liksom drivs fram att söka det sanna och äkta. Genom att vi tar bort sådant ur vårt liv, som är mindre bra för oss, skapar vi möjlighet för det nya att växa fram. Kanske är det dags att ”ta fram krattan” och börja få fram det nya fräscha liv som väntar på dig.
Pedher´s blogg 