Man fattar inte riktigt att det är sant. Johan som varit kidnappad sen 2011 är fri. När jag började se ”surret” att det så ska vara känns det för otroligt. Fast vi alla väntat på denna dag. Inte förrän jag såg bilden i tidningen kändes det på riktigt.
Det går inte på något sätt sätta sig in helt och fullt hur denna tid har varit för Johan och hans familj. Inte en chans atr förstå.
Det är fantastiskt att det funnits människor som inte gett upp hoppet att detta var möjligt. Heder åt dom. Värda all respekt.
Glädjen vid återseendet för familjen måste ha varit enormt. Man kan bara glädjas med dom. Ropa ut ett ”Tack gode Gud!”
Frågorna är många. Hur kan människor utsätta andra människor för något sådant här? Vad har hänt hos kidnapparna att dom kan anse sig ha rätt att göra så här?
Ser man ut över världen finns det för många som anser sig ha rätt att utsätta andra för våld och annat. Man har tappat sunt förnuft och förståelsen för hur man får och inte får göra.
Denna dag får våra böner vara att alla dom som fortfarande sitter frihetsberövade mot sin vilja ska sättas fria. Att Gud ska röra vid kidnapparnas hjärta och hjärna så att dom ändrar sig. Att dom gärna friger sin gisslan. Att Gud bär dom som sitter som gisslan ska få beskydd i förståndet och aldrig tappa tron på att bli fria en dag. Att Gud ska sätta ut sina änglar som skydd. Jag önskar och ber att likt Petrus fördes ut ur fängelset skall dessa människor friges.
Amen.
Pedher´s blogg 