Sista dagen…

Sista dagen…..

Egentligen kan alla dagar vara sista dagen. Men dom kan också vara den första. Första dagen på resten av våra liv tex.

Sista dagen….

Det finns ett blogginlägg som jag skrivit som lästs massor av gånger över tid. Vissa tider väldigt mycket. Den mest låsta på kort tid som jag skrivit var den om vår skylt ”endast personal”. Men den som läst nästan mest över tid är ”sista dagen på jobbet”.

Sista dagen….

Jag vet inte vad det är för spännande med just något som börjar med ordet ”sista”. Kanske är det för att det luktar något av något definitivt. Slutgiltigt. Färdigt.

Sista dagen….

Idag är det sista dagen på oktober månad. Vi går in i november. Om drygt 50 dagar vänder det. Dagarna börjar bli längre igen. Ljuset börjar återvända igen. Om drygt 60 dagar är detta året slut. Vi börjar på något nytt.

Sista dagen….

Så njut av oktober. Snart är den månaden slut.

Jag vet inte vad du vill ska vara det sista. Kanske är det något som behöver ta slut. Kanske har du makten att sätta punkt. Är det något dåligt du lever i behöver du sätta punkt och avsluta det. Lev inte i något dåligt.

Kom ihåg att varje avslut är början på något nytt. Starten till en ny tid och kanske en ny värld. Så ”det sista” är inte ett slut utan snarare en början. Så var inte rädd att sätta punkt. Efter varje punkt kommer det en ny mening. En ny väg. Ett nytt liv. Nya möjligheter.

Sista dagen är första steget till nästa dag. En ny dag som har något att ge oss.

Hur kan vi vara mer humana?

I en bilhall i vår stad bor det människor som väntar …….väntar……. väntar ……. och väntar och väntar lite (läs:mycket) till……

Visst bor dom bättre än romerna som bor i skogen….. eller? Löss i väggarna så att besökare måste ha skyddskläder.

Gode Gud hur kan det ha fått bli så här?

Hur kan vi bli mer humana? Hur kan vi göra om och göra rätt?

Regeringen kan inte längre skjuta över skulden på kommunerna? Oppositionen kan inte bara gnälla på regeringen. Kommunen kan inte bara säga att det är regeringens fel.

Det är dags att alla beslutande organisationer lägger ner stridsyxan och börjar samarbeta. Över blockgränser. Över beslutsnivåer. Nu gäller det att ta ansvar. Lägg ner tjafset.

Gör något – NU

Detta är inte humant.

Kanske kan man ställa frågan om någon av våra ledare vill bo i bilhallen. Om svaret är nej på den frågan måste det innebära att man ödmjukar sig och börjar jobba för att ändra på förhållandena. Från Stefan Löfven till alla andra i riksdagen och kommunerna.

Vad är normalt?

Så har vi ställt om klockorna igen. Det sägs ofta kallas vintertid. Men det är ju normaltid. Alltså den tiden vi utgår från.

Alltså, vad är normalt? Vad är det normala normalt?

Synonymer för ’normal’ är bla vanlig, genomsnittlig, typisk, naturlig, gängse, som alla andra, själsfrisk, sund, vid sunda vätskor.

Om nu det ’gängse’ som är har fått sitt gängse om bakfoten kan man undra hur normalt det kan vara.

Det är allt för mycket ’normalt’ som ändrat sig till något onormalt. Det normala har helt enkelt blivit onormalt.

Det som förr var onaturligt har nu blivit naturligt och tvärt om. Somliga förändringar är ju naturligtvis inte av ondo. Men det är förändrade tider.

Att vara sund eller osund. Vilket står för klokskap, förnuftig mm. Här kanske det är lättare att se hur något normalt blir onormalt.

I natt ställde vi om klockan. Vi ’vred tillbaka’ den en timme. Jag tror att vi skulle behöva vrida tillbaka somligt som blivit ett nytt normalt. Vi behöver återerövra det gamla genuina normala.

Naturligtvis är det svårt att avgöra vad som är och ska vara det naturliga normala. För allt utgår från hur vi uppfattar det. Kanske kan ett rättesnöre vara att söka det som är friskt för själen. Söka det som är sunt för oss alla. Det som är naturligt för både oss och naturen. Som är klokt och inte styrs av våra habegär. Där vi ser helhetsbilden och inte tänker isolerat. Där alla åldrar får plats.

I det vanliga livet är det knepigt att där man förr kunde leva på en lön nu knappt klarar att leva på två. Är det normalt eller onormalt? Jag tänker att det är mer onormalt när vi skapar ett liv med så mycket prylar, engagemang mm att det blir så dyrt att bekosta det. Att man skapat ett liv som inte klarar det på två löner i familjen. Då är det något som gått fel. När man måste hålla uppe statusen inför varandra att det skakar i grunden i familjen. Så kanske det ändå går att leva ett normalt liv med lägre inkomst om man rättar mun efter matsäcken.

Söndagstankar – misstänksamhet

När vi älskar på Guds sätt så finns det ingen plats över för misstänksamhet mot andra.

Ett citat jag läste i veckan.

Det är intressant hur vi kan vara misstänksamma mot varandra.Vi kan tro oss veta saker om varandra som vi tror är sanna. Det kan vara så att det blir så pga rykten. Men det kan också bero på avundsjuka. Eller så är vi inte nöjda med vår egen situation.

Genom Guds ögon får vi ett bättre perspektiv. Det tar bort det filter av missförstånd och felaktig bild av någon. Gud ser vårt inre. Han har skapat oss. Älskar alla människor som sina egna barn.

Har du någon som du har svårt för? Någon du inte kommer överens med? Handen på hjärtat så har vi nog någon som stämmer in på den beskriven. Mer eller mindre. Då kan vi få hjälp att se den personen genom Guds ögon. Så kan det förhållandet ändras till det bättre.

Ibland undrar jag om vi vill förändring. Att vi vill av någon outgrundlig anledning leva kvar i den känslan. Som om vi inte vill ”bli sams”. Inte vill få ”en annan bild” av någon.

Tänk att när vi har svårt för en person kan vi få hjälp från Gud att tycka om den. Att få rätt syn på den personen. Att helt enkelt se på den personen genom Guds ögon.

Tänker på en vers som lyder så här:

Luk 6:37

Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna.

En vers att memorera lite över. Att inte döma så blir vi inte själva dömda. Fördöm inte så blir vi inte fördömda. Förlåt så blir vi själva förlåtna. Kan vara tankar att fundera lite över.

Man kan summera det med att såsom vi vill att andra skall vara mot oss skall vi vara mot dom. Tillåt oss att se på våra medmänniskor genom Guds ögon. Det kommer att ge oss rätt syn på vår omgivning.

Halloween – kan rädslan få oss att avstå den?

När mina barn gick småskolan minns jag diskussionen omkring halloween. Skolan skulle arrangera disco med spöktema. Minns att barn inte vågade gå dit. Andra vågade inte avstå för då skulle dom riskera att bli retade. Så det var på ett sätt ett moment 22.

Personligen har jag aldrig riktigt förstått varför vi ska ha detta halloween. Som mycket annat är det importerat från staterna. För mig krockar det med alla Helgona helgen. Då vi sen mycket länge minns dom som gått före blir det svårt för mig. Kanske skulle det funka om vi inte sammankopplade dessa två saker. Men så blir det allt för ofta.

Minns ni clownerna som skrämde folk? Under den tiden var en av min vänner så rädd när han skulle åka med bussen, eller gå till jobbet. Han undrade om någon skulle komma och skrämma honom. Blev så illa berörd när jag såg hans rädsla.

Det är i sådan situationer jag undrar om vi andra kan tänka oss att avstå något för att någon annan mår dåligt av det.

Vi är rätt egoistiska i vårt handlande ibland. Bara vi får som vi vill. Dom andra får väl stanna hemma.

Jag tänker att vi skulle behöva ha mer omsorg om människor. Att vi inte utsätter andra för något dumt. Att vi kunde vara så vidsynta och barmhärtiga.

När jag ser filmerna på Facebook där föräldrar skrämmer sina barn har jag svårt att se det roliga i det. Sen är det inte konstigt om dom blir rädda för sitt mörka sovrum, att någon gömmer sig i garderoben eller ligger under sängen. Den mörka skogen blir full med spöken. Tänk vilka spår det kan sätta i barnen.

Så min lilla undran – kan vi avstå halloween i omsorg om dom som blir rädda?

Troligen är det inte okej att tänka så. Då är man mossig. Men jag undrar om man fortfarande tycker det om man blir grymt skrämd en gång……

Att få vind i seglen

Har nog bara varit på en segelbåt en enda gång. Det var då jag gjorde det praktiska provet för förarbevis på båt. Manövern jag skulle göra lyckades på första försöket. Några segel var inte uppe.

Men jag förstod i alla fall att båten fungerade bäst med vind i seglen. Att det var då som den bäst tog sig fram i sjön. Det var då som man som båtfolk mådde som allra bäst.

Så är det i livet också. Det är klart lättare med medvind. Det blir lättare att både leva och att jobba.

Ibland känns det som att människor i vår omgivning blåser motvind på olika sätt. Då behöver vi ibland dra oss in på vindstilla ställen och bida tiden lite. Tycker du att det blåser omkring dig så var försiktig med dig. Det är så mycket som kan komma med i vindarna.

Men när människor i vår omgivning gör att det blir medvind så är det så mycket lättare. När det till och med känns lite motigt kan en medmänniska göra en avgörande skillnad.

Jag tror att vi kan vara den bästa medmänniska och den bästa medarbetaren när vi lär oss att skapa medvind för varandra. Det kan låta svårt når livet är motvind och när jobbet är motvind. Inser hur svårt det kan vara. Kanske blir det som bäst när vi har rätt attityd och rätt känsla. När vi släpper garden och ser möjligheterna mer än omöjligheterna. När vi väljer att se det bästa hos varandra. Släpper en eventuell avundsjuka. Och uppmuntrar varandra. Uppmuntrar och peppar. Kanske är det just då vi skapar medvind.

Bestämd dig för att vara en medvind istället för en motvind.

Vaccinera sig

Man kan fundera hur det fungerade förr. På den tiden man inte kunde vaccinera sig mot det mesta.

I veckan har jag vaccinerat mig mot influensan. Har man astma så tillhör man en riskgrupp. Tänk vad massa olika grupperingar det finns. I år tänkte jag att jag skulle vara tidigt ute. Så jag var nog bland dom första i vårt område. Så om allt fungerar ska jag slippa årets influensa.

Tänk om man kunde vaccinera sig mot mer än bara sjukdom. Typ arbetslöshet, rasism, krig, överfall, mord, osämja, dumheter, politisk kris, påhopp, utbrändhet, tsunamin, katastrofer, jordbävning, solbränna, rädsla, ja listan kan ju göras hur lång som helst. Livet har många saker jag tycker man skulle kunna vaccinera sig mot.

Tänk om man kunde vaccinera sig mot att göra misstag. Men å andra sidan lär man sig ju av sina misstag. Men mot att göra fel då?

Det finns svåra sjukdomar man skulle kunna önska att man skulle kunna vaccinera sig mot. Cancer, alzheimers, parkinson för att nämna några.

Det finns några personer bakom vaccinationer och mediciner i stort. Det är dom som forskar fram nya mediciner. Dom som med stort tålamod och ännu längre uthållighet kan få fram mediciner och vaccinationer som gör våra liv så mycket bättre. Dom är värda all heder och respekt.

Att byta spår

Vad lätt det är att man kör fast i samma spår. Hur man än gör så glider man ner i samma spår. Som grusvägen som fått för djupa spår. Eller skidbacken som många gjort samma svängar i och det är svårt att komma ur dom när man väl är i dom.

Det kan också vara svårt att komma ur tankarna man haft på jobbet. Dom liksom följer med hem. Man ältar dom igen och åter igen. Det är ibland svårt att ta sig ur dom.

Man också ha fastnat i en ide om hur saker och ting ska vara. Så har man svårt att se något annat.

Ett spår som kan vara svårt att ta sig ur är kontrollbehovet man kan ha. Usch vad djupa dom spåren kan vara.

Att fastna i samma tankespår kan vara jobbigt. Man inser att man tänker tokigt men hur man än försöker förändra trillar man tillbaka igen.

Ett spår som kan också vara svårt ta sig ur är klagospåret. Att man på något sätt ser allt negativt som man måste klaga på. Dom spåren kan vara knepiga att styra upp från. Motsatta spåren behöver man inte lämna. Dom spår som har positiva vibbar.

Ibland kan behöva byta spår i livet. Man kanske har kört fast. Kört vilse kanske. Möjligen kommit in på fel väg i livet. Man märker att om man fortsätter på den vägen så kommer man fel.

Gemensamt för allt detta är att man behöver byta spår. För det krävs det mod. Men när man väl gjort det inser man att det var inte så svårt. Att det rent av kändes gott. Att bryta mönster kan verka skrämmande men i själva verket är det något positivt i det. Det gör oss gott.

Våga byt spår. Det är inte så farligt som man kan tro. Det kommer vidga dina vyer.

Att förbjuda tiggeri eller inte

Ska vårt land förbjuda tiggeri eller inte? Är det för mycket av det? Stör dom för mycket?

Är det kanske vi som har det så bra blir påminda om att vi kan göra något? Att vi i grunden känner oss obekväma och har dåligt samvete?

Man kan klart fundera på varför somliga vill förbjuda.

Det finns en annan väg att gå. Det är att vi som har det bra skapar möjlighet att man kan klarar sig i sitt hemland.

Kanske är det lättare för den som jobbar med bistånd eller mission att tänka så. För då är man van vid att sända hjälp. Att skapa något i ett annat land för att dom ska bli självförsörjande.

Jag tänker att vi skulle satsa vår energi för att skapa något bra istället förbjuda.

Det finns ingen förälder som frivilligt lämnar sina barn för att åka till Sverige för att tigga. För dom ser bara det som den enda möjligheten. Den utväg som ser möjlig ut. För hemma saknas möjligheten.

Att förbjuda blir bara att gömma undan ett uppenbart problem. Att det finns fattiga som ser sig tvingade att tigga för att överleva.

Döva inte det dåliga samvetet med förbudslagar. Vänd det till något positivt. Ge pengar till organisationer som gör något åt det. Erikshjälpen är en av många. Dom har olika insatser. Läs på deras hemsida. Där finns flera projekt som du kan stödja. På sikt går det att förändra. Klart bättre än förbud.

Nu är jag en miljöbov – eller hur vad det med det?

Nu är dubbdäcken på. Lite tidigare än planerat. Känns bra och säkert.

Men ska man följa debatten så är jag en miljöbov. Många kommer få cancer pga att vi är så många som kör dubbat. Miljön tar skada. Osv osv.

Men stämmer verkligen det?

Läste en artikel om det på svt.se. Sanningen om dubbdäck mörkas.

När man läser denna artikel som handlar om forskning med hög klass blir man både glad och ledsen.

Dubbdäcken ger inte alls den skadliga effekt på oss människor som man vill påstå. Msn mörkar. Agendan är en annan. Läs. Begrunda.

Om vi inte hade dubbdäck skulle fler dö i trafiken. Med största sannolikhet är det så.

Visst sliter dubben på vägbanan. Visst är det dyrt att lägga om asfalt. Men använd rätt retorik för att komma åt det bekymret.

Så jag är inte så stor miljöbov i relation till hälsan. Det slitage jag orsaker betalar jag flera gånger om via skatt på bensin, skatt på bilen och skatt till staten.

Använd dom skattepengar till att utveckla bättre och billigare asfalt. Utveckla också bättre vinterdäck som inte kräver dubb. Utveckla ett ”vägsalt” som inte förstör naturen.