Månad: maj 2020

Publicerat den

🎶 Mor lilla mor vem är väl som du? 🎶

Mor, Iilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela världen. Du är mig nära i bön, i dröm,Vart jag så ställer färden. Än kan jag höra, fast åren flytt, Hastiga steg, som vandra Flitens och arbetets offerväg Alltid till hjälp för andra. Mor, lilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela världen.

Än kan jag höra din stämma varm Tala vänliga orden. Mor, liIla mor, vem är väl som du? Ingen på heIa jorden. Ingen kan älska mig såsom mor, Ingen kan så försaka, Kunde jag, kunde jag blott en gång Skänka dig det tillbaka! Mor, liIla mor, vem är väl som du?Ingen på hela jorden.

Idag tänker jag på min mor jag inte kan åka till. Mor, ingen är som du. Tack för alla gånger du bett för mig. Tack för alla gånger du haft omsorg om mig. Tack för alla gånger du kommit med frukost på sängen 😄. Tack Mor för alla gånger du vakat över mig. Jag är dig evigt tacksam. Älskar dig mamma.

Idag går min tacksamhet till mina barns mor. Tack för att du gjort så mycket gott för dom. Tack för alla gånger du burit dom både fysiskt och i förbön.

Idag går min tacksamhet till mina barns mormor. Vars omsorg alltid visat sig i att göra gott för alla. Som gett så mycket av din kärlek till dina barnbarn.

Min respekt går till alla mödrar över hela jorden. Ni är vår respekt värda.

Mother, little mother, who is like you? No one in the whole world You’re close to me in my prayer, my dream Wherever I aim to go Despite all these years, I can still hear Hasty steps that wanders Diligence and work is the road of sacrifice Always willing to help others Mother, little mother, who is like you?No one in the whole world

I can still hear your warm voice Speak the friendly words Mother, little mother, who is like you? No one in the whole world No one can love me like [my] mother No one could make sacrifices like that If only for one time I could Give it back to you Mother, little mother, who is like you? No one in the whole world

Idag ber jag….

🙏 Herre, välsigna alla kvinnor som haft förmånen och möjligheten att bli mamma. Välsigna dom. Herre, visa din särskilda omsorg för den kvinna som länge önskat att bli mamma men, av någon anledning , inte kunnat få bli det. Välsigna dom särskilt idag. Amen 🙏

Publicerat den

Om du inte…..

Om du inte letar fel så kanske hittar du rätt

Denna lille goe gubbe från Herregud&co kan ibland träffa så rätt.

Det finns en logik och vishet i denna tanke. Samtidigt avslöjar den dess motsats. Att vi har lättare att fokusera på det som inte rätt.

Är denna hållning bevis på rädsla för att se felen som behöver åtgärdas? Nej, men det gör att dom inte får för stort fokus.

Så det är en sund påminnelse!

Ett rätt fokus för oss framåt och vi utvecklas.

Publicerat den

Var inte rädd, jag hjälper dig

”Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig.”
‭‭Jesaja‬ ‭41:13‬ ‭B2000‬‬

Ibland får man en vers, en hälsning, i rätt tid.

Den vill jag dela med mig till dig idag.

Jag tänker att det är gott att dela med sig av goda gåvor till andra.

Kanske kan det hjälpa dig också.

För mig gav det ett lugn. Det gav tillit. Jag valde att tro att det ordet var till mig i det jag skulle möta.

Tänk att det finns en Gud som inte bara står och ser på och kollar hur det går.

Nej, han tar oss vid handen. Högsta grad med oss. Delaktig. Säger till oss..

Var inte rädd! Jag hjälper dig!

Det vittnar om en Gud som också gör vad han kan för att hjälpa oss.

Så välj att ta emot hans hjälp och stöd. Lita inte bara till din egen förmåga och kraft. Han både vill och kan hjälpa. Den omsorgen är fantastisk.

Publicerat den

När pandemin blir lite väl närgången.

Somliga tror att allt är en bluff. Andra tror att den är över. Somliga tänker att det drabbar inte mig. Det som sker nu är på andra ställen. Inte nära mig. Definitivt kommer inte jag drabbas. Nu måste vi öppna upp samhället igen. Tankarna snurrar hos många som vill gå tillbaka till det normala igen.

Men när pandemi blir lite väl närgången ändrar man snabbt sin hållning till den.

För några veckor sedan fick vi beskedet på jobbet att en av våra volontärer drabbats. Så illa att hon hamnade i respirator. Det jag hade hoppats på att det aldrig skulle ske var nu ett faktum. Oron spred sig. Genast var samtalet lite mer lågmält. Den som förut kanske mer ville strunta i alla föreskrifter var nu lite mer motiverad att ta det försiktigt. Vår bön blev ofta att Gud skulle gripa in och göra henne frisk

För någon dag sedan kom beskedet. Hon började bli bättre. Man kunde väcka henne. Och igår kom hälsningen direkt från henne att hon nu var ännu något bättre. Du kan tänka dig att det kändes bra. Det ser ut att gå vägen för henne. En av alla dom som klarat sig igen denna svåra sjukdom. Att många inte gjort det är en jobbig kunskap.

Så länge som pandemin håller sig på avstånd är det lätt att vara kaxig. Men så fått den smyger sig närmare, någon nära anhörig drabbas, någon man känner dör, blir men klart mycket mera ödmjuk.

Kanske är det den hållningen vi behöver påminna oss om ni när vi börjar bli rastlösa och vill ha det normalt igen.

Bara som en lite påminnelse.

Nästa gång du hör att någon drabbas kan det vara någon i din närhet. Kanske kan det få både dig och mig att återerövra respekten och försiktigheten för Corona-pandemin.

Publicerat den

Människan – övervinnare

Det finns en fantastik kraft i människa. En kraft av att vara övervinnare. Att inte ge upp. Att tro det är möjligt.

Vi har en stark dragning till att försöka övervinna det som vill hålla oss tillbaka. Att klara det som till synes är omöjligt.

Somliga har lite av denna kraft. Somliga lite väl mycket av det. Dom flesta av oss har det i lagom portion. Som gör det möjligt att övervinna det vanliga som möter oss

Sitter och tittar på ”Launch America”. USA ska skicka upp en rymdraket igen. Tala om att inte vara nöjd med utmaningar på jorden. Som utmanar alla krafter som finns och ska flyga ut i rymden. Det som för många hundra år sedan var en utopi är idag en verklighet. Troligen började med någon , vem nu det var, som trodde det var möjligt att flyga ut i rymden. Och komma tillbaka.

Tänk hur det var med den första idén att man skulle kunna flyga. Till en början var det inga lyckade försök. Men till slut gick det. Vilken tur att man inte gav upp.

Alla uppfinningar började med någon som trodde det var möjligt. Hur många än olyckskorparna var, som menade att det var omöjligt, så gav man inte upp. Så lyckades man.

Så skulle man kunna räkna upp det ena efter det andra med händelser som visar på denna kraft. Övervinnare som trodde på något, satsade på något och lyckades. Övervann tanken av omöjlighet. Övervann dom negativa tankarna omgivningen ev hade.

En sådan övervinnare vill jag vara. Att våga. Satsa. Tro på. Lita på. Och gå på något jag tror på.

Inte för att jag någonsin kommer bli någon astronaut. Men våga satsa och tro på att det kommer lyfta och fungera.

Både du och jag har den kraften inom oss. Locka fram den. Tro på den. Lita på den. Våga satsa. Det är så vi gör framsteg. Det är så vi lyckas.

Så medan USA har ”Launch America” så kan du ha “Launch “ditt namn”!” Något ”kosta vad det kosta vill” men nu satsar jag. Nu ska jag våga satsa.

Ps Nu blev det ingen ”Launch” idag. Pga för dåligt väder. Men på lördag görs det ett nytt försök Ds

Publicerat den

Hur förändrar vi världen?

När jag kom in i måndags kväll efter att ha tittat på solnedgången (!) så såg jag sista minutrarna på “Evan Almighty” – Han som byggde arken. I slutet ställs frågan: ”Hur förändrar vi världen ?”

Många skulle nog säga ”bistånd” så att alla går det bra. Även dom fattiga. Höja BNP. Andra skulle säga ”stoppa krig”. Miljön – ett viktigt svar. Med all rätt så stämmer det.

I filmen blir svaret A R K –

En A-kt av R-iktig K-ärlek

Kanske är det så att det som till sist förändrar världen är just K Ä R L E K

Tänk vad kärlek för med sig. Att älska sig själv hjälper oss att älska vår nästa. Att älska vår nästa hjälper oss att älska oss själva.

Vi behöver mer kärlek i världen. Mer kärlek till vår nästa. Det löser många knepiga situationer tror jag. Värt att fundera på….

Publicerat den

Du är vad jag behöver

Dra mig nära Dig, låt mig aldrig gå
Jag lägger ner allt för Dig
Du säger mig jag är Din vän
Du är mitt begär, Du och endast Du
Ingen har en famn som Du
där jag kan vila trygg just nu
Hjälp mig hitta fram, för mig hem igen

Du är mitt allt
Du är vad jag behöver
Du är mitt allt
Jag vill va nära Dig

Du är mitt allt
Du är vad jag behöver
Du är mitt allt
Jag vill va nära Dig
Låt mig få känna Dig

Satt vid frukosten en morgon och såg en filmsnutt på youtube. Direkt efter så kom denna sång. ”Dra mig nära dig”. Vill dela den med dig

Det är en sång till Gud och mitt förhållande till honom. Han är allt jag behöver.

Visst är det så att jag behöver mat, kläder mm. Men djupast sätt är det det inre livet som formar det yttre. Och Gud är det jag behöver mest då. Han ger mig trygghet. Tröst. Glädje. Hopp.

Du säger mig jag är Din vän. Gud säger att du är hans vän. Han vill inget hellre än att vi har honom som vän.

Det finns en risk att vi tänker honom långt bort från oss. Att vi kanske till och med har tappat bort honom. Hjälp mig hitta fram, för mig hem igen är strofen som inger det grundmurade hoppet. Det finns ett liv ihop med honom. ”Herre , dra mig närmare dig och ditt liv”. Han finns där, så nära, redan nu. Låt mig få känna Dig igen.

Ingen har en famn som Du
där jag kan vila trygg just nu. Det är där vi hör hemma. På något sätt utgår livet därifrån. Där finns kraften, motivationen, stödet. Dit kan jag alltid återvända när livet gjort sina sår i våra själar. När man blir kantstött. Så får vi helas för nya uppdrag.

Du är mitt allt
Du är vad jag behöver
Du är mitt allt
Jag vill va nära Dig

Publicerat den

Rastlöshet

För några dagar sedan funderade jag kring att koppla av. Hur viktigt det är att koppla av. Att när det ges möjlighet koppla på detta koppla av.

Det finns en annan sida som många av oss drabbas till och från av. Rastlöshet.

I helgen som gick fick jag möjlighet till några extra dagar ledigt. Så välbehövligt. Så skönt med att kunna just bara koppla av.

Då händer det som så ofta händer när man haft lite för mycket och väl får ledigt. Ledighetens första dag blev fylld av rastlöshet. Hade svårt att vara still.

Det blev en promenad. Det blev 3 (!) promenader. Typ 20 km. Inget ont som inte har något gått med sig.

Okoncentrerad och nervös betyder ordet. Jag skulle inte påstå att jag var nervös. Nej inte det. Okoncentrerad? Ja, möjligen det. Men mer detta att man inte kan sitta still. Har svårt att ta sig för något. Vill att det ska hända något men samtidigt inte vilja det. Undrar jag om det finns något bra ord för det.

Kanske synonymorden ger bättre beskrivning av fenomen rastlös. Några synonymer är otålig, överenergisk, okoncentrerad och rolös.

Kanske är det just rolös som beskriver det bäst. Rolös. Det finns ingen ro i kroppen.

Tack gode Gud för att detta inte är ett permanent fenomen.

Ibland tänker jag att rastlöshet är en form av avgiftning. Alltså att kroppen är så full av energi/adrenalin från en hektisk tid att det är en reaktion på att kroppen går ner i avkopplat läge.

Då är ju helt plötsligt rastlöshet något bra. Man kommer i sitt rätta element igen.

Publicerat den

Närvaro av Gud

Tron på Gud är inte alltid så lätt att förklara. Det är ju ingen synlig person som man tydligt kan hänvisa till. Vi talar om en kraft som är närvarande. Som att se Gud i en inre sinnebild.

Jesus säger vid det tillfället som Han lämnar jorden för att återvända hem till himlen att han är med oss alla dagar intill tidens slut. (Matt 28). Kan vara svårt att se hur det skulle gå till. Och då till alla människor.

Guds närvaro är inte beroende av tid och rum. Inte av den fysiologiska lag vi lever i. Han kan, genom sin Helige Ande vara här och där samtidigt. Kan vara egentligen bevisas av att två människor berättar om sin upplevelse av Gudsnärvaro samtidigt men på olika platser.

Gud är på den mest öppna och välkomnande platsen som finns. Han finns även där det är stängt och tillbommat. Han finns i det land där man öppet får tro. Han finns i det land där regimen förbjuder och stänger igen för tron.

Guds närvaro är bara beroende av att det finns ett hjärta som är öppet för honom. Med hjärtat menar vi våra liv. När du och jag öppnar för en Gudsnärvaro i våra liv, vår tanke , så är han där. Inget kan hindra Gud att vara nära oss om vi vill att han ska vara nära. Psalmisten skriver

Psalms 139:1-10

Herren känner mig

För körledaren. En psalm av David.

HERRE, du rannsakar mig

och känner mig.

Om jag sitter eller står vet du det,

du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Om jag går eller ligger ser du det,

med alla mina vägar

är du förtrogen.

Innan ordet är på min tunga

vet du, HERRE, allt om det.

Du omsluter mig på alla sidor

och håller mig i din hand.

Den kunskapen är för underbar

för mig,

den är så hög att jag inte kan

fatta den.

Vart kan jag gå för din Ande,

vart kan jag fly för ditt ansikte?

Stiger jag upp till himlen

är du där,

bäddar jag åt mig i dödsriket

är du där.

Tar jag morgonrodnadens vingar,

gör jag mig en boning

ytterst i havet,

ska också där din hand leda mig

och din högra hand hålla mig.

Så denna dag vill jag påminna dig om att vart du än är, hur du än mår, vad du än gör, om så någon försöker hindra din gemenskap med Gud själv , så är han hos dig. Guds närvaro finns där du är !!

Publicerat den

👏 Det är svårt att spela när publiken klappar i otakt 👏

👏 Lyssnar på en live-inspelning av Koinonia. Publiken kommer igång redan i introt. Inser vad tufft det skulle vara om publiken tog sitt eget tempo. Skulle inte vara lätt att spela. Likaså så blir det när publiken slår i baktakt (😄🤣)

👏 Men det ligger något i detta. Lika svårt för vilken ledning som helst, företag, förening eller församling. Inte lätt att leda när publiken klappar i otakt.

👏 Otakt kan ju ligga även på ledningen. Att man inte läser av folket. Är lite svår med timingen. Bra idé men den kom lite för tidigt eller helt enkelt för sent.

👏 Att gå i takt med sin omgivning är inte alltid så lätt. Kräver en viss form av lyhördhet. Fingertoppskänsla likaså. Att man inte alltid ser till sitt eget bästa och ego. Utan att man kan zooma ut och se den större bilden.

👏 Blir också svårt när delar av folket agerar som publik. Applåderar när man tycker laget spelar bra eller buar när det går mindre bra. Men man gör inget själv mer än står på läktaren och ”tycker” . Så en ärlig ödmjuk fråga till sig själv är om man själv ”klappar i takt” eller bidrar med otakt. Och den frågan är ju inte alls lätt att

👏 När bandet spelar är det ofta trummisen som anger tempo. Till sin hjälp har den , inte så sällan, en maskin som anger det tempo man ska spela på. Så vet alla vilket tempo och takt man ska spela i. Gud hjälpe den som ska ange takten att det blir rätt.

👏 Dirigenten har en viktig roll. Att slå in dom olika stämmorna vid rätt tillfälle. Men också visa på takten. När tempot ska gå ner en tid i musikstycket. När man ska spela starkt eller svagt. Påminna om det som är utskrivet i noterna ibland. Orkestermedlemmarna har att följa. Också en bra bild på dessa tankar ….