Jag kommer hem från en tur med bilen. Tre barn kommer springande emot mig och ropar: ”Titta titta titta en regnbåge!” Visst är det lite häftigt ändå med regnbågen.
Så kommer frågan från en av dom. ”Är det sant att det finns skatter vid den? ”
Hm, vad svarar man på den frågan? Det påstås ju finnas det där regnbågen börjar. Nu har jag ju aldrig varit där och sett om det finns det eller inte. Så egentligen kan jag ju inte säga ”nej det är bara en saga” typ. Å andra sidan har jag aldrig hört någon som faktiskt har hittat en skatt vid regnbågens början.
När vi sen kom in på att ibland kan man se dubbla bågar blev ögonen ännu större. Hon trodde knappt på vad jag sa och samtidigt tyckte hon nog att det lät än bättre än att bara se en båge.
Regnbågen är så fascinerande. Ibland så klara färger. Ibland mer diffusa. Den har dock ett budskap som jag tror vi glömmer bort. Den berättar att en sådan stor katastrof, som när hela jorden fylldes med vatten så att alla dog utom dom som var i arken, aldrig ska hända igen.
Att se ett barns genuina fascination över något är minst lika underbart. För mig kanske ännu mer än regnbågen. Att se deras gnistrande ögon över något som dom upptäcker. Så underbart härligt. Vi vuxna har tappat något av detta. Ibland tror jag att vi inte vågar visa vår entusiasm över upptäckter. Det liksom inte passar sig att vi gör det. Vi behöver släppa fram mer av detta hos oss stela vuxna.
Pedher´s blogg 