Krackelerad månad

Snart är det Maj månad. Maj brukar vara den månad som man tänker sig att man ska njuta av värmen som tilltar. Men när man kommit in i juni inser man att så blev det inte. Tempot ökar som aldrig förr. Man ska hinna med massor.

Så krackelerar alla planer för månaden. Känns som att hela maj krackelerar bit för bit

Maj har massa ledighetsdagar som gör att veckorna slås sönder. Det blir svårt att få någon ordning och reda. Samtidigt är det ju fantastiskt med många extra lediga dagar.

Varje år tänker jag att i år ska jag verkligen tänka mig för. Så även i år.

Dom år som maj har krackelerat så har livet gått vidare. Det har ändå fungerat.

Livet kan kännas som att det krackelerar. Men tappa inte modet. Det kommer att bli bra. Förr eller senare läggs det tillrätta igen. Lika sant som att maj månads stökeri går över.

Att komma lite längre för varje gång

Jag har kommit igång med löpningen igen efter att allt för långt uppehåll. 6 gånger har det hittills blivit. Det började med ca 4 km. Nu sist blev det 5,8 km. Förhoppningen är att nästa pass blir lite över 6 km. För den som redan springer milen är detta kanske ingenting. Men jag är rätt övertygad om att alla vet vi att första löppasset inte är det lättaste.

Att tänja lite till. Att försöka orka lite till. Spänna bågen lite till. Att försiktigt springa lite längre.

För varje pass vill jag komma lite längre. Två pass i veckan tänker jag mig. Så båda passen måste inte bli längre. Men gärna ett av dom. Har aldrig, och kommer aldrig att springa ett maraton. Men gärna närma mig en halvmara.

Egentligen är det inte det målet som är det viktigaste. Utan mer att för varje gång orka lite till. Att se en utveckling. Känna att det går lite lättare. Att jag får känna att jag kan komma lite längre liksom.

Om det är en yttre press som läggs på ovanifrån utan att den landar i det inre tänket så tror jag det är svårt att lyckas. Men får den drivkraften komma inifrån så får det helt andra förutsättningar. Då blir det som om halva jobbet redan är klart. Som den extra spelaren en publik kan vara för laget. Man får, någonstans ifrån, extra krafter till att lyckas. Krafter man inte först trodde att man hade.

Jag tänker mig att det är vad livet behöver. En extra kraft som kommer inifrån. Då får man den stimulans man behöver för att komma lite längre. Orka lite till.

För mig är det tron på Gud. Han som kan ge oss det vi innerst inne behöver för att orka. Vi behöver öppna oss för den kraften. Den blir oss inte given och synlig om vi inte ger den utrymmet i våra liv.

Våga satsa lite till. Våga tro för mer. Våga tänj lite på gränsen. Det kommer att berika dig med att du kommer längre än du tror.

Att göra skillnad….

Har du tänkt på att det ganska ofta förekommer ett uttryck som lyder så här:

Att göra skillnad!

Vi använder det ofta på vårt jobb. Många andra med.

Vi tänker att det vi gör är annorlunda i jämförelse med som redan är. Att det är på ett bättre sätt. Det vi gör märks på ett positivt sätt.

Att göra skillnad är att något händer som gör någon tacksam och glad. Kanske till och med är så drastiskt att det har förvandlat till något mycket bättre.

Skillnaden kan vara att det tippar över åt rätt håll.

Skillnaden kan vara att någon får nytt mod.

När jag möter någon i mitt liv som gör och är den skillnad som förbättrar mitt liv blir jag verkligen tacksam. Om så det är för en kortare stund. För då ger det mig ett andrum.

Ibland blir jag förvånad över att jag gjort någon skillnad för någon. Då jag inte ens vetat om det men ändå gjort det. Det ger mig en stor tacksamhet.

Du har med all säkerhet gjort lika dant.

I många sammanhang känns det som att det bara är ett reklamtrick. Men det kan vi väl bara strunta i.

Vi behöver mer av detta att göra skillnad. Många behöver få känna av att någon gör den skillnad dom behöver.

Vi behöver tillåta oss att göra skillnad.

Vi behöver söka efter alla möjligheter som finns för att göra skillnad.

Vår värld behöver det. Kanske till och med din granne

Ibland skulle jag vilja vrida tillbaka tiden ….

En gång om året vrider vi tillbaka tiden en timme.

Ibland skulle jag vilja vrida tillbaka den mera. Till alla gånger man upplevt dom där goda stunderna som man gärna hade stannat kvar i.

Men kanske är det tur att man inte kan det. Risken vore kanske för stor att man loopade hela livet.

Ändå är det frestande att vilja göra det. För dom stunderna gjorde ju så mycket gott inom mig.

Du är så värdefull!!

Är det något många av oss hat svårt med är att inse att vi är så fantastiskt värdefulla.

Läste denna kommentar från Herregud&Co:

Tänk om du anade ditt värde….

Det finns en fin sång som förstärker detta.

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du vet väl om …

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om …

Tänk vad viktigt det är att låta det gälla sig själv. Mitt i vår brustenhet, misslyckanden, missmod, felbehandling, hopplöshet, framtidsovisshet, och alla andra känslor som

Fundera på sången. Tillåt dig att beröras av det. Du är bättre än du låter dig tro att du är.

Tänk om du anade ditt värde….

Då skulle det vara annorlunda tänker jag.

Dags att ta emot det……

Ditt värde är långt mycket större än du tycker dig veta om. Ditt värde är oändligt stort.

Så är det verkligen. Du är SÅ värdefull!!!!!

När släpper det?

När släpper det?

Jag har startat löpningen för säsongen. Sprungit 4 gånger nu. Men det är segt i benen. Så jag undrar när det släpper. Då benen börjar funka bättre, ”av bara farten” liksom.

Men jag vet ju hur det är. Det är alltid segt i början. Sen släpper det. Bara man är uthållig.

Sen så blir det lättare. Somliga menar ju att det är så skönt med träningsverk. Håller inte med om det. Tröttheten efter en löprunda tycker jag om. Men inte träningsverk. Men ska en löptur kännas gott så måste den ha sitt flyt under löpningen samt skön trötthet efteråt. Är det segt och tungt finns det ingen direkt glädje i den träningen. Men det kommer bli bra bara man inte ger upp.

Möjligen en rätt relevant bild på livet. Uthållighet kommer att låna sig. Förr eller senare släpper det. Så är det. Bara att intala sig det när det är som tyngst.

Så när släpper det? Förr eller senare. Men det kommer att bli bra.

Det finns något som gör mig så besviken…

Inte vet jag om du är speciellt besviken över något. Kanske. Kanske inte.

Vad gör dig besviken?

Eller så är du en lycklig lottad människa som aldrig är besviken.

Det finns något som gör mig väldigt besviken. Och det är när man snattar och stjäl i vår butik. Man ska aldrig snatta. Men när man snattar i en butik vars mål och syfte är att hjälpa människor blir det bara för mycket.

Vi har en tid där vi har civila väktare. Och dom tar folk.

Det är alla ”typer av människor”. Så dra nu inte felaktiga slutsatser.

Jag satt med en man som misstänktes för att snatta. Dom var en grupp vars en snattade. När man inser att vederbörande är från Syrien där erikshjälpen har insatser blir det bara för mycket. Vi använder vårt överskott att hjälpa denne mans bröder och systrar för att överleva det krig han flytt från. Så går han och stjäl från vår butik. Det innebär att vi inte kan göra så mycket som vi vill och behöver göra. När han då inte ens ångrar sig blir jag ännu mera besviken. Så man kan säga att han stjäl räddningen för sitt eget folk. Tala om att såga av den gren man sitter på.

Tänk om alla kunde förstå att vår second hand vill hjälpa den utsatta. Tänk om alla som frestas att stjäla i vår butik kunde inse vad frukten blir av det dom gör.