Liv i det till synes döda

Det är något speciellt att räfsa gräsmattan på våren. Snön har tryckt ihop gräset. Löven ligger packade och ser allmänt gråa ut. Så börjar man räfsa. Det torra gräset och löven samlad i högar. Det ser inte så mycket ut men det brukar bli rätt ansenlig högar. Trots att man räfsat i höstas. Det är ju inte det torra som är det häftiga.

När man räfsar så ser man hur mycket liv det finns längst ner i gräsmattan. Mitt i det gråa finns det nytt liv som kommer. Det är lökar, nytt grönt gräs. Det som såg så dött ut har massa nytt liv.

Våren är något speciellt. Visst finns det något vackert över alla vår årstider. Men våren står för något extra. Nyskapande. Något väcks till liv. Det är början på en underbar period. Tid för tid så börjar det grönska. Lökar kommer, blad börjar växa fram på buskar och träd. Sen kommer blomster och det börjar surra överallt. När man upptäcker en till synes död gren är mjuk och skjuter nya skott blir man bara så glad.

Samtidigt så händer något i oss människor. Vi börjar liksom vakna till liv vi också. Helt plötsligt börjar vi hitta tillbaka till samtalet med grannarna. Från det att ha kurat inne vid brasan och levande ljus så kommer vi fram ur vårt ”björnide”. Kanske har vi sovit lite fler timmar varje natt. Nu vaknar vi tidigt av fågelsången. Samtalen över staketet, vid postlådan börjar fart igen. Det är något speciellt över våren. Första kaffekoppen på altanen eller balkongen blir en speciell stund.

Inte nog att man hittar livet i gräsmattan. Man börjar inse att man har behov att få liv i kroppen också. Inser att lövräfsarmusklerna får sig en törn. Folket börjar flåsa runt i träningsskorna. (Allt för att komma i form inför badsäsongen. )

Så det är inte så dumt med att räfsa löv. Det väcker liv i det mesta.

Skämt åt sidå. Det är verkligen så gott att se hur mycket liv det redan finns i det som till synes ser så dött ut. Kanske kan det hjälpa oss att inte döma ut det vi tycker verkar se dött ut i livet. Där du minst anar är det liv under utan. Kanske det inte tar utryck som du anser att det skall göra. Men det finns liv. Både i det fysiska och andliga livet. För att det skall ha liv måste det inte alltid ta utryck som du förväntar det. Liv kan vara lågmält stilla. Likafullt kraftfullt liv som ger meningsfullhet. Lika fullt kan det vara att stå och hoppa och ropa ut sin inre glädje.

Så döm inte ut något utifrån hur det verkar se ut. Sök först hur det ser ut på insidan innan du dömer ut någon.