Man måste inte …..
Tänk vad många gånger vi stressar upp oss för att lösa allt på en gång. Vi tror att ju mer vi anstränger oss, ju mer vi rådbråkar våra huvuden, ju mer vi spänner oss, så skall vi nog kunna lösa det, allt alltså, direkt.
Har nog sagt någon gång tidigare… ”låt oss sova på saken”. Ibland är det den bästa lösningen faktiskt.
Jag tror jag har världens bästa jobb. För det verkar som att Gud har ett särskilt öga till oss. För det är så många gånger han har hjälpt oss när vi inte haft någon egen lösning på problemet. Det kan vara at vi saknar någon medarbetare till lördagens butik. Vi ber. Och så ringer helt plötsligt telefonen och en villig person erbjuder sin hjälp. Bara en sak av många som man förundras kring.
Jag tycker det fins en viktig poäng i vad lille gubben säger i Herregud&Co. Man måste inte lösa allt på en gång. Man kan göra det lite Enare. Av någon anledning är detalj som oftast en god ide. Det verkar som att då mognar lösningen fram.
Ordet ”måste” har jag ibland ett knepigt förhållande till. Ett kravfyllt ord vi slänger omkring oss på olika sät. Inte så att jag tror att vi så medvetet menar så hårt som det låter. Men det ger mig en bismak ibland. En bismak som gör att jag undrar om vi inte borde stryka ordet ur SAOL. Något exempel…
”Vi måste be!” – vi måst inte alls be. Det är en fantastiskt förmån att få be. Det gör oss gott. Förändrar vårt inre. Välsignar vårt fysiska liv. För att inte tala om vårt andliga liv. Det finns möjlighet att sucka fram bönen. Helt okej att skrika ut också när smärtan blir för stor. Gud klarar det. Vi kan låta anden inom oss be med tysta böner som inte hörs. Vi kan tänka bönen. När vi förstår det längtar vi efter att få prata med Gud genom det vi kallar för bön.
”Vi måste gå i kyrkan!” – Vi måste inte alls gå i kyrkan. Vi kan gå i skogen och möta Gud. Men tänk vilken förmån att träffa andra som tror på Gud. Få lyssna till en bra predikan. Bibeln berättar att det är tillsammans med de heliga, alltså våra vänner som tror på Gud, ka få fatta bredden, höjden, längden och djupet av Gud och hans kärlek. Där kan vi tillsammans få lovprisa Gud. Och har vi behov så kan vi lätt och smidigt be någon be för oss. När vi inser det längtar vi dit. Vi dras dit liksom.
”Vi måste berätta om Jesus för andra!” – Du måste inte alls det. Men när du upptäcker vad Gud har gjort i ditt liv, påminner dig om alla gånger han svarat på dina böner, vad han förberett för dig inför evigheten så kan ju ingen få missa det. Bara glädjen av allt Gud gör lockar oss till att berätta om andra. Om man hittat svaret – vilken förmån att få berätta det då. Om vi visste den rätta LOTTO-raden och att den inte hade några begränsningar, att alla som skrev den kunde vinna massa pengar, så skulle vi nog gärna berätta om den för alla. Jag tänker att det vi hittat i Jesus borde alla få veta.
Jag är så rädd för att när evangeliet blir ett kravfyllt måste-evangelium har vi missat något. Det är världens bästa erbjudande. Man kan inte bara missa det. Det vore på tok för sorgligt. Det är möjligheternas evangelium. Frihetens evangelium. Detta evangelium ger inte böjda ryggar med inga bördor. Jesus säger ”Kom till mg så skall jag er frid”. ”Mitt ok är lätt”. ”Jag har kommit för att du ska ha liv, liv i överflöd”. ”Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fader, himlen, utan genom mig”. Idel nåd och försoning vi får ta emot. När vi tar emot det kommer det att ge oss en god frukt i livet som växer fram dag för dag. Ta emot och släpp fram det i ditt liv.
Idag ber vi för riksdagsman Lars Wistedt (SD)
Pedher´s blogg 