Under en längre tid har jag följt utmaningen att läsa Bibeln rakt igenom en gång till. Utmaningen var naturligtvis inte att man måste läsa allt utan att man just läser Bibeln. Så många har antagit utmaningen och läst delar av den också.
En sak jag lagt märke till på nytt är den stora brustenhet man möter bland bibelns personer. En brustenhet av misslyckande och felsteg. Händelser som jag tror att vederbörande inte är stolta över.
Man skulle nog kunna räkna upp dom allra flesta och se hur dom brister på något sätt. Samtidigt ser vi hur dom upprättas och får en ny möjlighet. Där Gud förlåter och ger en ny möjlighet. Det föranledes alltid av att man inser och vänder om. Man tar konsekvensen och ber om förlåtelse.
Vi människor har mycket svårare med detta. Vi har en förmåga att förlåta men inte glömma.
Vad man också kan se är att mitt i en brustenhet så blir man till välsignelse på något sätt. Att Gud använder dom trots sin brustenhet. Med det sagt innebär det inte att man kan synda på nåden. Alltså att det är fritt fram att vara på fel sida råmärket och tro att det bara fungerar ändå. Medvetet felhandlande som man vill leva och samtidigt tro att det ändå kan bli till välsignelse är ett feltänk. Vad jag menar är att Gud verkar kunna använda oss mitt i vår brustenhet.
Under dom sista åren har jag funderat mycket på att det är svårt att fungera i en brustenhet. Mitt i det har jag insett hur nådesfull vår Herre är. Att när vi upptäcker vår brustenhet kan Han använda, och vill använda, oss. Och kanske är det just då man kan fungera som bäst. Varför då? Jo, därför att man är så beroende av Gud då och hans hjälp.
För det är just så att både du och jag är i gott sällskap med så många andra som just är brustna. Alla bär vi, i någon mån, i en brustenhet. Vi har sår och annat som påverkar oss. Men hur det än är kan Gud använda oss.
Så man kan verkligen säga att det är just brustna människor Gud alltid använder. Visst finns det en barmhärtighet i det. Nåd. Annars vore det ute med oss.
Pedher´s blogg 