10 år är ganska lång tid. I världshistorien troligen en kort tid. I evighetsperspektivet är det typ bara en krusning. Men för somliga en evighet.
Det har nu gått 10 år sen jag klev in på erikshjälpen för första gången som anställd. Det känns rätt länge trots allt.
Den som varit med från början har helt klart ett mycket bättre perspektiv. Men tror mig kunna säga att jag kan nog ha det också.
Det har hänt galet mycket på dessa år. Minns när jag gick in på huvudkontoret i Hollsbybrunn för att skriva på det första anställningsavtalet. Då hade second hands huvudkontor inte många anställda. Idag kan jag inte räkna dom alla😉. Det har vuxit oerhört mycket. Vi är många fler butiker. Dagskassorna är mycket större. Vi kan göra mer än någonsin av det överskott som nu skapas.
Att möta alla volontärer är stort. All dessa som helt gratis ger av sin fritid för att skapa detta enorma som erikshjälpen är med dess överskott för bistånd av olika slag.
Likaså alla som gör sin praktik i våra butiker. Bjuder verkligen på sig själva.
10 år. Vart tar tiden vägen? Framåt känns tio år som ganska länge. Nästan som en evighet. När man var liten tror jag inte att man ens reflekterade över det. Nu kan det kännas lite skrämmande i min ålder.
Om tio år …… ja hur ser det ut då? Vad tänker då? Ibland känns det som att ingenting händer på tio år. Men det räcker med att se på en tv-serie man tyckte var så bra då. Teknik och innehåll var helt okej. Men att se den idag undrar man nästan hur det kom sig att man tyckte om den ….
Om tio år ….. kanske är det just så livet fungerar. Man ser hellre framåt än bakåt. Vill utveckling. Se och möta det nya.
Milstolpar har sin plats. För mig inte ett mål. Det är mer ett avstamp. Dom gamla milstolparna, som var stenar, markerade avståndet kvar till nästa plats. Eller hur långt man färdats. I sig en viktig punkt. Att veta vart man är. Men också att veta hur långt man har kvar.
Tio år – många år är det. Många av dom har varit utmanande med allt det har inneburit. För ibland har vi undrar vad ett normalt år på Erikshjälpen är. Brukar skoja om att det onormala är det normala. Men tänk att få jobba med något vars syfte är att hjälpa den behövande. Kan man jobba med något mer viktigt än så?
Tacksam för dessa tio år. Det har, tillsammans med många andra, skapat miljoner till bistånd. Bara dom sista 5 åren nästan 15 miljoner kronor. Det känns stort. Dom har fått hjälpa långt bort men också i vår egen stad. Det känns stort. Det känns stort.
Pedher´s blogg 