När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ”Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen.” De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det. Några av dem som stod där sade till dem: ”Vad gör ni? Tar ni loss fölet?” Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!” Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.”
Markusevangeliet 11:1-11 SFB15
En lång text men som öppnar vår väg till påsken. Påsken som på något sätt förklara hela den kristna tron. För hela vår tro vilar på denna händelse då Jesus går upp till korset och ger sitt liv till lösen för våra liv.
I den ”gamlatestamentliga tänket” är det inte så svårt att förstå att Jesus var tvungen stt dö för våra synder. Det var vanligt med offer. Utifrån det inser vi vikten av att offer, en gång för alla, behövdes. I och med Jesus offer är det slut på dom dagliga offren för Han gjorde det vi behövde göra. Vi får nu bekänna oss till det.
I dagens kontext är det klart svårare att förstå det. Idag finns inga offer där djur offras i våra kyrkor. Många av oss har aldrig hört talas om att man gjort detta. I det ljuset blir det på ett sätt svårt att förstå.
Men djupast sätt handlar det om att Jesus gjorde det möjligt för att vi ska kunna få förlåtelse för dom fel vi gjort som hindrar oss från gemenskap med Gud. Att ta bort hindret som gör det omöjligt för oss att komma till den evighet i himlen vi gärna vill till.
Jesus blir den viktigast knutpunkten på vår väg till himlen. Han säger i Joh 14:7
”I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 7 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Johannesevangeliet 14:2-6 SFB15
Jag tänker att påskveckan kan förklara mycket om vi vill ge det tid och låta oss påverkas av det. Så kan Guds ande vara med och förklara det från vår insida på något sätt in i vårt tänk. En möjlighet som låter märklig men är en möjlig väg.
Pedher´s blogg 