Att vara i sin egna lila värld är inte så dumt ibland. Det blir en stund av stillhet. När samtalen sinat ut. Man sitter på sin parkbänk och ser solen gå ner.
Att drömma sig bort kan ibland uppfattas som att man är frånvänd. Man är inte med liksom. Det kan vara sorl omkring. Liv bland folket som spelar basket. Så glider man in en stund i en annan värld. Somliga ser det som frånvänd eller att man är ”borta”.
Kanske det är helt tvärt om. Det är då man blir rättvänd. Man vänder sig en stund ”åt ett annat håll”. Kopplar ifrån nuets värld. Går in i en inre värld för en liten stund. Reflektion. Tänker. Eller så låter man bara tanken vila. Inget planerande. Ett vardande. Ingen prestation. Bara en situation.
Det är där och då det händer något gott inom oss. Lugnet sänker sig. Liksom sjön lägger sig när solen går ner och det blir stilla, fågelsånger tystnar för några timmar, så sänker sig det inre livet i en stund av stillhet.
Om man varit uppe under natten och upplevt hur tystnaden lagt sig så vet man hur jag tänker. För i den takt solen börjar närmar sig horisonten för att bryta igenom igen, i samma takt börjar fågelsången igen. Sakta men säkert vaknar dagen till liv. Så väcks också själen från sin stund av vila på bästa sätt.
Det är gott att leva när man får en stund av stillhet då och då.
Pedher´s blogg 