Varför finns alla varför?

20140221-180912.jpg

Varför finns alla varför? Varför finns alla ”om det bara vore annorlunda då…”

Vi ställs allt för ofta inför ”varför” och ”om”. Inte verkar det bli bättre av att grubblar över dem heller.

När man ställs inför faktum är det inte heller så lätt att svara. Man skulle ju så gärna leverera lösningen så vore ju allt ur världen. Man hade gjort dagens goda gärning.

Först av allt tror jag inte att allting vi möter måste ha en mening. Det finns sådant som verkligen saknar mening. Punkt.

Frågan är hur vi förhåller oss till det och hanterar det. Hur kan vi hantera smärtan som både kan vara fysisk men och själsligt och psykiskt. Det är lättare sagt en gjort. Min svärfar sa en gång ”Jag tog en albyl (jag tror det var den sorten) och bad till Gud och det hjälpte” visserligen med glimten i ögat men ändå. Vi vill liksom lösa det med hängsel och rem.
Vi vill gärna hjälpa Gud på traven. Vi behöver ofta hjälp utifrån att just kunna hitta vägen och kunna hantera smärtan. Att få ”bärhjälp” av någon som lyssnar tex.

När jag mött det oförklarligt tunga har jag allt för ofta kämpat i egen kraft (som med stor sannolikhet är ingenting i jämförelse med många andra men som för mig varit ett trauma) Framtill den dagen då jag gett upp. Då jag på vinst och förlust bett Gud om hjälp. Utan en massa observandum och finstilt. Och då händer det. Förklara det den som kan. Lika svårt att förklara som när det händer. Varför nu och inte tidigare. Varför kunde jag nu lämna det till Honom till 100%, jag som trott att jag redan gjort det.

Vad jag vet är att jag fått böja mig ner och insett min begränsning och mitt oerhörda behov av någon högre makt. Jag har vänt mig till Gud och han har gripit in. Varför Han inte gör det när jag tycker att Han skall göra det förstår jag inte. Tidsperspektivet förstår jag inte men en sak vet jag. Han sviker aldrig!

Kanske är det så att det bara är Hans spår i sanden då han bär dig genom allt…..