Låt då vara då…..

Låt ”då” vara då och ”nu” nu!!

Skrev för någon dag sedan om att leva i nuet och inte i framtiden. ”Visdomsord från en vän”.

Sitter och lyssnar på en livsberättelse av Urban. Hans egna vinterprat sätter som tidigare visdomsorden i ett större perspektiv.

Tänk vad lätt vi har att leva i det förflutna. Händelser som hänt. Situationer som är påträngande jobbiga.

Visst ska man bearbeta sådant som är jobbigt. Absolut. Och det kan vara viktigt att få lämna det bakom sig. Får då får då vara då.

Dom flesta ”då” är dock sådant vi hänger upp oss på. Som vi retar oss på. Sådant som vi oftast inte kan göra någonting åt. Så ligger det som en blöt filt över oss. Kanske något någon har sagt eller gjort mot oss. Så ältar vi det. Blir som ett negativt mantra som lägger sordin på livet.

Nej, vi behöver låta ”då” var ett då. Låta det ligga där. Lämna det där. För då hör hemma i det förflutna. Vi behöver låta det ligga under förlåtelsen.

När vi ber Gud om förlåtelse så förlåter han oss. Men varför har vi så svårt att förlåta oss själva? Vem är då Gud i våra liv? Gud förlåter så låt förlåta dig själv också.

Låt då vara då och lev i nuet. Låt inte ”då” hindra dig i livet du lever just nu. Så man skulle kunna utrycka det med att ”låt försona dig med Gud och dig själv”.

Kanske skulle vi rent symboliskt lämna ”då”-et bakom oss. Låsa igen möjligheten att återvända dit igen. Välja att leva i nuet istället. Välja bort att se på det som hänt så att det inte får hindra oss.