Ber att din tro inte ska ta slut

Påskdramat är fyllt av många olika draman. Jesus och allt han går igenom under påsken är så stort i sig. Men runt det dramat händer det så mycket mer. Ett sådant drama är Petrus. Ja, kanske är han den som efter Jesu centralgestalt blir mest återberättad. Han, klippan, som visade sig väldigt mänsklig.

Han trodde om sig att vara den starke och kunna stå emot mycket. Jesus förutspår hans förnekelse vilket han avfärdar med bestämdhet. Men Jesu barmhärtighet lyser fram ändå mitt i allt det Jesus går igenom. Jesus skulle med all rätt kunna tänka mer på sig själv och sin kamp. Men inte.

”Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder.”” Luk 22:32 SFB15

Men jag har bett för dig …

Hur stort är inte detta. Jesus hade redan bett för Petrus innan han berättar om hans kommande förnekelse. Vilket barmhärtigt perspektiv. Jesus ber när han ser vad som håller på att hända. Tänker mig att Anden fungerar likadant. När vi är på väg åt fel håll ber han för oss. Han ber hela tiden för oss med suckar utan ord står det. Vi har en som manar gott för oss. Om vi lyssnar inåt kan vi upptäcka denna förbön för oss. Kanske kan det få oss att vakna och vända om innan vi vänder fel.

När du en gång har omvänt dig…

Jesus hade inte i förväg gett upp hoppet för honom. Det är som att han redan där och då vill ingjuta mod och tröst hos Petrus innan han faller i förnekelsen. Det fanns en kallelse över hans liv som inte förstördes. Den fanns kvar. Nyckeln hos Petrus ser vi längre fram. Han vänder om. Vid sjön får han upprättelse.

Det är som att Jesus ser detta hända längre fram i framtiden. Han ser möjligheten till att Petrus inte stannar i sin förnekelse. Då – det är då den kallelse som finns över hans liv tar ett nytt avstamp.

… styrk då dina bröder!

Redan innan fick han sin kallelse och utkorelse. Innan det misstaget han skulle göra. Det måste innebära att Jesus visste att Petrus var möjlig och lämplig trots sitt fall. Nyckeln blev omvändelsen. Hade han inte gjort den hade det varit omöjligt. Hans kallelse var att han var klippan och på den klippan skulle han bygga sin församling. Petrus hade en utkorelse utöver det vanliga. Det visste Petrus. Inte konstigt att han grät bittert. Mitt i gråten kom han inte ihåg Jesu bön och uppmuntran. Det är så lätt att missa det i sin sorg. I sin hopplöshet är det svårt att se hoppet.

Styrk dina bröder – hur lätt är det att se i sitt misslyckande? Hur kan man hjälpa andra när man är i desperat behov av hjälp själv. Petrus behövde distans. Jesus såg det. Så när han visar sig uppstånden första gången glömmer han inte Petrus. Han säger ”Hälsa särskilt Petrus”. Jesus var inte bitter på Petrus. Han ville ge Petrus en ny chans och möjlighet.

Jag ber att din tro inte ska ta slut

Jag ber likt Jesus att din tro inte skall ta slut. Vad som än hänt i ditt liv, vilken förnekelse du än lever i just nu, vilket fall du än har hamnat ner i, ber jag att din tro inte skall ta slut. Att när du rest på dig igen skall din utkorelse blomma ut igen. Ber att du skall likt Petrus resa dig igen. Ber att du skall få mod att lyfta blicken till Jesus igen.

Om din tro fått sig en törn är Petrus verkligen ditt sällskap. Han om någon kan identifiera sig i den upplevelsen. Han vända tillbaka till sin historia. Han gick tillbad till att fiska. Han såg ingen annan väg. Och det är där Jesus söker upp honom. Det var inte Petrus som bad om en träff. Även om hela hans inre ropade efter det, tänker jag. Jesus möter dig där du just nu är. Där söker han upp dig. Mitt i ”misslyckandet” letar han efter dig. Du behöver inte ha vänt om först för att Jesus ska söka upp dig. Han kommer där du är!! Det är stort.

Så likt Jesus bad för Petrus vill jag be för dig idag.