För en tid sedan skrev jag om att vi behövde ladda våra fickor med slantar. Slantar som vi kan ge tiggare.
Det tog ett tag innan jag fick tag på dessa slantar. Man har ju bara kort numera. Glad i hågen har jag haft ett gäng slantar i byxfickan.
Det märkliga har varit att dom affärer jag varit till har inga tiggare suttit vid under denna tid. Före min pengabrist satt dom där.
Men sen, när jag skulle åka och poströsta, fick jag möjligheten.
Det kändes både bra och kluvet. Inom flög många tankar. Tankar om att folk menar att dom tillhör ligor. Andra menar att dom har det inte så dåligt. Hur som helst, denna kvinna psg i alla fall ut som om hon behövde hjälp. Hjälp av mina och andras pengar. Kluvet för att ingen skulle behöva tigga. Inte i Sverige. Inte på någon plats på denna jord.
Det kändes mest bra. Tänk att få hjälp. Alla kan nog inte hjälpa till. Kanske fler skulle behöva sitta vid Ica och be om hjälp.
Pröva. Det är gott att hjälpa någon.
Hoppas att kunna skriva om ett tag: Idag gav jag en slant till en tiggare för sista gången. För idag behövs det inte mer. Nu har alla det så bra att ingen behöver tigga mer!
Pedher´s blogg 