Läste en artikel om hur det kan uppfattas när vi söker en pastor. Den stod i dagen. ”Sökes – pastor med extra allt!” Läs och begrunda. Jag tror att det är allt för ofta det ser ut så där. I sammanhang där man förväntar sig mer av den man anställer än vad arbetsbeskrivningen avslöjar. Kanske det rent av är en sjuka som smugit sig på smittat hela arbetssektorn. Istället för att anställa fler får dom som har jobb arbeta mer. Bygga på sin övertid. Den som jobbar går in i väggen och kostar sen massor. Både för företaget och samhället Men den som får betala det högsta priset är den som är utsatt. Vad förväntar du dig av din omgivning? Är extra allt av allt?Mackan Andersson skriver debattinlägg utformat som en platsannons från en församling. Jag klipper ur några rader så får du en försmak av vad jag menar ….
”Tjänsten är fördelad mellan:
Barn och Ungdomar – cirka 80 procent
Äldre och daglediga – cirka 80 procent
Unga vuxna – cirka 80 procent
Familjearbete – cirka 80 procent
Diakoni och socialt arbete – cirka 80 procent
Omkring 20 procent av tiden kan förväntas gå åt till gudstjänstplanering och förberedelse av predikan, bibelhelger, bibelskolan och övrigt “andligt arbete” (bönemöten, ekumeniska lovsångsgudstjänster etcetera)”
Så fortsätter Mackan att beskriva en omöjlighet. Kanske skulle vi sänka ambitionskraven och komma närmare verkligheten. Då skulle dom flesta kunna få njuta av ett normalt liv med efterföljande pension.
Du måste inte ha ”extra allt”. Du är bra som du är!
Pedher´s blogg 