Att våga lyssna och ha modet att avstå att ge råd.
Jag tror att behovet är stort av att få prata med något om hur livet är just nu. Samtidigt är jag rädd för att lyssnarna är för få.
Kanske är det så att vi är lite rädda för att lyssna. Vi känner att vi inte räcker till. Tänk om vi inte kan bli till hjälp.
Jag tror att det viktigaste är att lyssna. Vi måste inte, och ska nog inte komma med alla svar och råd hur det ska lösa sig.
För en kort tid i livet kan man få vara en medvandrare. Lyssna. Känna medkänsla. Reflektera ihop. Bara det kan göra att livet blir lättare att andas.
Ibland behöver man bara sitta tyst tillsammans. Tystnaden talar den också.
Tänker att prata av sig kan vara den ventil man behöver i livet. Du kan få bli den ventilen för någon. Våga var det. Du behövs.
Det är rätt vanligt att lyssnaren faller i gropen att vilja ge massa råd. Jag tänker att det behöver den inte i första hand. Ha modet att bara lyssna. Rådet och tipsen kan få vänta till en början.
Jag tänker att världen skulle se lite bättre ut om det fanns fler lyssnare. Om inte annat skulle många fler människor må bättre.
Pedher´s blogg 