Jag har blivit farfar …… igen. Den 10 februari föddes lilla Selma. Visst är hon söt?!!!
Är jag stolt? Oerhört stolt. Vilken glädje det är. Ett barn är verkligen en Guds gåva till livet. Främst till sina föräldrar. Till en farfar också.
Det är verkligen en gåva. VI som fått förmånen att få barn minns hur det var. Vilken skörhet. Att det fungerar. Det är verkligen stort. En gåva till föräldrarna. Gåva till livet.
Påminns som så ofta om den sångstrof om Guds tanke…. ”Mamma, vart fanns jag innan jag kom in i din mage? Lille Ole, du fanns i Guds tanke”
Gud, vilken tanke har du för Selma?
Gud, vad tänker du för Selma? Vad har du för funderingar för hennes liv? Tänk att få be vår Herre om att gå med henne från början. Välsigna hennes liv. Välsigna hennes hela familj med storebror Folke , mamma Julia och Pappa Andreas.
För varje liv har Gud en tanke. Så även för dig. Och mig. Det är stort. Ingen kommer till detta liv utan att funnits i Guds tanke. Visst händer det att vi kommer ur den tanken. Men vi kan alltid återvända dit. Alltid. Det stora med Gud , bland mycket annat, är att han ser varje människa som individ. Inte ”alla över en kam” liksom. Han ser just dig. Det är verkligen stort. Du är sedd.
Att vara farfar är ju fantastiskt. Tänk att få nåden att följa dessa små skapelser och se hur dom växer till. Det är stort.
Pedher´s blogg 