Att nå sina mål…

Jag har en app i min mobil. Den handlar om att röra på sig för att hålla sig i form. Varje månad ger den mig ett mål att nå. Får väl medge att dom målen är lättare att nå på sommarhalvåret än övriga året. Men ändå. Som sista 5 (!) månaderna har jag dock klarat målen. Känner mig faktiskt lite stolt över det.

Blev jag en bättre människa? Möjligen. Var det ett livsnödvändigt mål? Nej, knappast. Ändå ger det en viss tillfredsställelse när man nått målet.

Ibland tror jag att vi sätter målen lite för snålt. Vi vågar inte riktigt. Kanske rädda för att misslyckas. Främst för oss själva.

Ibland tror jag att vi sätter dom på tok för höga. Vi tror helt enkelt för mycket om oss eller situationen. Så missar vi målet. Vi blir knäckta.

Jag tänker att målsättningar alltid ska sluta med att man överträffade dom. Att man såg att man gjorde ju faktiskt lite bättre hela tiden. Det tror jag sporrar mer än att man slår av på takten.

Livet är trots allt inte en löpartävling jämnt. Att man alltid ska slå rekord. Och gör man inte det så är det inte gott nog. Jag tror att man behöver ett visst mått av förnöjsamhet också. Att man är nöjd med det man har och är. Annars finns det risk att man tappar verklighetsförankringen. Att man inser att man duger för den man är.

Jag har en plansch i mitt kök som säger detta:

Be kind to yourself

Var snäll mot dig själv

Det kan få vara denna dags reflektion för dig och mig. Vi behöver inte lägga det på ett djupare plan än så. För i detta ligger det en stor sanning. För det kommer göra oss gott.