När vägen mörknar får vi tända upp ljuset.
Idag är sist dagen i augusti. Det märks hur kvällarna mörknar tidigare och tidigare. Kvällspromenaden landar mer i mörker än i skymning. Inser att reflexer är behövliga nu. Vägen man går på blir svårare och svårare att gå utan att snubbla
Nu blir det aldrig så mörkt som det var när man bodde på landet. Där blev det verkligen mörkt. Särskilt om det var molnigt eller att månen inte var synliga. Då var det gott med en pannlampa.
När vår livsväg mörknar får vi också tända ljuset. Sätta på oss vår ”pannlampa” för att se vår väg fram. Psalmisten skriver att ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig ”. Ett sätt att sätta på sin pannlampa är att låte bibelns ljus lysa upp vår väg. Att han låter vårt inre öga se genom sin ande.
På många sätt får vi tända ljuset efter vår väg. Så att vi inte snubblar. Ser klarar på vår livsväg. Bönen är som vår radar. Vi kan verkligen behöva tända vår lykta så att vi inte går vilse när vi passerar mer dunkla passager.
När båten går i okända vatten är det gott att den har ekolodet. Bildligt sagt kan vi behöva ha vårt andliga ekolod och andliga radar. Så att vi inte går på grund.
Når det mörknar runt omkring oss så får vi tända ljuset i motvärn mot mörkret. För glöm aldrig att ljuset alltid övervinner mörkret
Pedher´s blogg 