Så var semestern över för denna gång. Tre veckor som kändes ovanligt långa. Inte för att dom var tråkiga. Utan mer att det hände mycket men inte för mycket. Kunnat kopplat av så att det känns helt okej att börja jobba igen.
Så
Tillbaka till det normala
Men vad är normalt? Det är ju ganska subjektivt. Det behöver ju inte betyda att man kommer till något som är som förut. Utan till något som borde ha varit förut men inte infunnit sig.
Det kan också vara något onormalt som alltid är där som nästan uppfattas som det normala. Det normala kanske man inte alltid vill ska vara det normala.
Mem tillbaka till det normala är ju att åter komma till den vanliga trallen. Jobbet. Blandat med fritid. Veckorna bir mer som det brukar. Tiderna ser mer ordnade ut. Man ”slarvar” inte på kvällarna och mornar blir inte sena.
Tillbaka till det normala uppskattas just därför att man haft ledigt. Semestern uppskattas just för att man har ett jobb. Vilket inte alla är förunnat.
Ibland verkar det som att man måste bara sticka ut. Normalt är grått. Normalt är ute på något sätt. Man stressar för att sticka ut. Man måste märkas. Märks man inte är man ingen. Man måste ta plats för att få tillfredställelse. Så blir livet ett jagande.
Nej, jag skulle vilja slå ett slag för det normala. Det är okej att vara lagom och normal. Man måste inte vara mer än andra. Du duger som du är. Glöm aldrig det. Sann vänskap ser inte till exklusivitet. Den ser till det inre värdet. Vårda det istället än yttre yttringar.
Det normala är inte så dumt. Faktiskt ganska okej.
Så slappna av. Var dig själv. Inget annat har ett större värde än just det. Du är skapt sådan. Gud önska dig så. Du fick dom gåvorna. Det är där du kommer att vara som bäst. Inte genom att försöka vara någon annan. Hur bra denne ”någon” än är.
Du är älskad för den du är. Inte för det som du tror att man måste vara. Inte för att du vill vara en kopia av någon. Du älskar för din egen skull. Var den. Det är det normala för dig. Så återerövra det om du tappat bort det.
Tack för att du finns!!!!!
Pedher´s blogg 