Liknelserna – Den förlorade sonen

Denna liknelse har jag funderat på om den inte har fel titel. Borde väl vara den återvändande sonen. Det är en fin berättelse om man läser hela.

Jag tror att man kan känna igen sig på något sätt i sonen som ville ta ut sitt arv. Han ville pröva sina vingar. Han hade en känsla av att få testa sina vingar. Borta verkade bättre än den hemma vanliga. Känner du igen uttrycker ”det är grönare på andra sidan staketet”? Lite av detta drabbades nog sonen av.

Kanske känner vi igen något av det som sonen upplever där pop ”andra sodan staketet”. Han insåg att det var nog inte bättre där. Visst, i början så. Men inte sen. Han ångrade sig. Kanske finns något vi ångrar också….

När han vänder hem visar det sig att pappa stått och spanat efter honom länge. Han längtade efter sin son. Här tror jag Gud känner igen sig ang oss. När vi vänt honom ryggen längtar han efter oss. Sådan är Gud.

När sonen kommer hem till pappa är han ett vrak. Trasiga kläder. Urfattig. Men vad pappa ser är sin son. Inte det yttre utan hans inre. En son som längtade hem. Stukad men så längtande efter Far och det han förr kallade ”hem”. Det är det som pappa tar emot honom i. Möjligen kan vi känna igen oss något i det också. Gud är densamme som i denna liknelse. Så ställer pappa till en fest när sonen kommer hem igen.

Den son som hela tiden varit hemma blir avundsjuk. När brorsan kommer hem och får full förlåtelse och upprättelse blir han sur och vresig. Kanske till och med lite avundsjuk. Kan det verkligen vara möjligt att pappa skulle vara så god? När han slarvat bort sitt arv och allt? Men sådan var denna pappa. Sådan är Gud. Kanske finns det något av en igenkänningsfaktor i detta med. Den etablerade kyrkvane människans reaktion . Men vi borde inte reagera så.

Det kan finnas en tanke bakom att Jesus berättar denna liknelse. Vad säger den dig? Kanske är du en ”förlorad” som längtar hem. Gud står och spanar efter dig. För att välkomna dig hem till honom igen. Det finns en öppen förlåtande famn som väntar på dig. Kanske har den också något att säga till alla som är där ”hemma” – alltså i tron och kyrkan. Att ta emot med öppen famn för den som gick vilse.

Här kommer texten som är hämtad från Lukas kapitel 15:

Liknelsen om den förlorade sonen

11 Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12 Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet. 

14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16 Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något. 

17 Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18   Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far. 

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24   för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. 

25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka. 

28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”