Jag satt i min varma lägenhet igår kväll. Utanför fönstret blåste det en vind som påminde om höststormen. Regnet vräkte ner strax innan. Det såg inte riktigt så ut tidigare på dagen då jag lämnade jobbet.
Men det vände. Vinden tog i ett tag.
Stormen som kallas livet
Jag hörde uttrycket på en reklamfilm. Jag tror det var en bilreklam. ”Stormen som kallas livet”.
Det var som att man utgick från att livet är en storm. Att det alltid är något av ett kaos i livet.
Jag blev lite förundrad. Jag uppfattar inte livet som enbart kaos. Att det är stökigt händer men ändå inte kaos jämnt. Så jag blev förundrad över kopplingen.
Jag ser att livet i den stora bilden är faktiskt rätt gott. Livet har även inslag av ibland lite mer av storm. Perioder som är mindre roliga.
Men i den större bilden är det riktigt bra. Ibland får jag känslan om att vi gärna vill fokusera på dom mörka stunderna fast dom är i minoritet. Som att trenden leder oss dit. Vi ska liksom lyfta fram det svåra. Att då använda en sådan tanke i reklamen kändes lite ledsamt. För vi behöver verkligen lyfta allt det god i frontlinjen.
Jag är så tacksam för livet. Det har så mycket gott att ge. Att möta människor som ger energi är så stort. Att se allt det goda som händer. Glädja sig åt andras framgångar. Att se allt det goda som händer. Upptäcka vårt underbara land. Vi behöver se och lyfta fram det god i frontlinjen.
Men när det blåser i livet får vi söka lä hos Gud. Gud uppmanar oss att söka oss nära honom och få del av hans frid. För lika sant som det är att vi kan söka lä mitt i stormen kan vi göra det i livsstormarna. Att komma i lä i en storm på en vredgad sjö är fantastiskt. En sådan lättnad. Jag vet. Så är det i livets stormar. Guds hälsning till dig som upplever det stormigt: ”Kom till mig, jag vill ge dig vila. Ge dig lä så att du får hämta andan.”
Pedher´s blogg 