Vi satt på jobbet. En kväll då vi har en så kallad arbetskväll. En möjlighet för den som jobbar att komma på kvällen och göra en insats. Då har vi en paus med lite fika. Vi började samtala lite. Lite berättelser om vårt arbete och olika händelser. Det är då livsberättelserna kommer. Dom som erikshjälpen fått betyda så mycket för. Kanske till och med avgörande i livet. Det är då jag blir påmind på nytt om varför jag gör detta.
Berättelserna som motiverar mig att fortsätta ett tag till. Att ta i lite till. Att våga lite till. Att sträcka sig ännu lite mer framåt. Att inte ge upp.
När jag hör vittnesbörden om förvandlade liv så händer det något inom mig.
Vad motiverar dig? Vad får dig att gå en sträcka till? Vad blir avgörande för dig att inte ge upp?
När vi hittar det så blir vi nästan som våra egna kärnkraftverk. Energin som behövs för att ta oss framåt, kanske till och med att orka resa oss en gång till kommer inifrån oss själv. Bara för att vi sett något , hört något, känt något , så skapar det en kraft inom oss att orka en sträcka till.
Tack gode Gud för dessa tillfällen. Det lyfter vår blick från det som drar oss tillbaka. Från det som annars sänker oss.
Och vet du, jag tror vi kan vara varandras motivation. Tänk att få vara det som någon annan blir motiverad genom. Så mycket skönare än att vara den som sänker någon.
Så – min bön blir denna dag –
🙏Gud hjälp oss att vara den som kan motivera någon till att ta ett steg till. Jag ber dig att du beskyddar oss från dom som sänker oss. Tack för att du kan och vill skapa en inre drivkraft till att våga en gång till. Att vilja en gång till. Att gå framåt en gång till. Tack herre för att du vill ge oss den kraften en gång till. Amen 🙏
Pedher´s blogg 