Säpo höjer terrorhotsnivån till 4. Samtidigt ska vi inte vara oroliga. Leva som förrut men med större vaksamhet.
Inte så enkelt. Det är svårt att veta hur man skall förhålla sig till det. Å ena sidan kan inte Säpo göra så mycket annat än att varna och skapa viss form av rädsla.
Men hur ska vi svenskar förstå detta som varit så förskonade i jämförelse med många andra. Kanske kan dom som flytt hit bli våra lärare. Dom vet ju hur det är. Hur man reagerar. Vi är ju sen länge så skyddade från terror.
Vart kan det ske? Och är det verkligen möjlighet att det kan ske?
Jag tror att vi är rätt många som kan känna en viss oro. Med all rätt. Kanske vi också är mer oroliga än bi behöver. Ändå är vi det.
Då kan det vara skönt att få luta sig mot något. Vi har kunnat läsa och se bilder med texten ”Pray for Paris”. Det funkar även för dig och mig. Det kunde lika gärna stå ”Be för mig” eller ”Be för varandra”.
För det är just det vi kan göra. Be om lugn i vårt inre. Inte behöva vara oroliga. Att få beskydd. Det är att luta sig till Gud och söka stöd. Känna trygghet. Som när vi kröp upp i mammas eller pappas knä när vi vara oroliga när vi var små. Det funkade. Det funkar nu med att luta sig mot Gud. Det kanske inte så heroiskt. Inte så tufft. Inte så politiskt korrekt. Men det är en bra väg. Att samtala med någon är också. Det finns många som kan hjälpa dig. Sök dig till en kyrka tex. Hittar du inte kan jag hjälpa dig.
Så jag ber idag och du får gärna be med mig:
Gud, jag lutar mig mot dig. Ge mig beskydd och skänk mig frid. Mitt i en otrygg tid söker jag mig till dig. Jag ber för Paris. Jag ber för vårt land. Jag ber för Europa och hela bör jord. Beskydda oss Gud. Jag behöver dig. Amen.
Pedher´s blogg 