Satt och pratade med en vän för en tid sedan. När vi skildes åt sa vederbörande ”tack för pratet”. Ett så gott uttryck
Jag finns med en samtalstjänst i vår kyrka. Där kan man be om ett samtal. Vi tänker att det är ett själavårdande samtal. Man kanske behöver prata av sig lite. Jobbiga saker som hänt. Få bolla lite om sin tro och tvivel. Kanske helt enkelt lätta på trycket lite. För ibland blir det lite för högt tryck inom oss. Då behöver vi pysa lite.
Jag tror att vi alla behöver sådana samtal ibland. Där du och jag får lyfta lite om sådant vi inte pratar med alla om. Vi behöver i förtrolighet få prata om sådant som tynger och som gör ont. Kanske något som känns som en tung börda.
Men allt för ofta drabbas vi av ett syndrom. Ett syndrom som är lite typiskt svensk. Det heter ”Kan själv”. Det är som att vi är dåliga människor om vi behöver prata av oss. Men det är väl egentligen tvärt om. Vi gör ett bra val, tar ett personligt ansvar, genom att prata av oss. Du är inte en dålig människa för att du pratar av dig. Du är en som förstår att det är bra.
Så varför inte söka dig till någon du har förtroende för. Som vill vara en medvandrare för en kort stund. Hjälpa att bena ut saker. Hjälpa dig att förstå dig själv bättre. Ventilera ihop. Det kommer göra dig gott. Så kan du också säga efter ett sådant samtal……
Tack för pratet
Pedher´s blogg 