Gott slut!!

Sista dagen på året.

Vart tog det vägen? Året alltså…

När jag ser tillbaka på året har det varit fyllt av både glädje och sorg. Stora förändringar men också händelser i det lilla enkla. Inte alls olikt ditt antar. Livet är sådant. Har inte förväntat mig något annat heller. 

När jag summerar detta år lägger jag sista pusselbiten på mitt pussel för det pussel som gällde för 2015. Nu öppnar jag en ny låda för 2016.

Tror nog att detta året har varit ett av dom mest arbetsamma när det gäller arbete. Att avsluta och bygga en butik tillsammans med många andra var rätt intensivt.

Livspusslet har vänt blad och nu börjar jag på en ny bok. På ett sätt ett nytt liv.

Året har varit omtumlande på fler områden på min lilla täppa. Vem kan glömma bilden på den lille pojken som låg död på stranden? Troligen ingen. Men helt ovetande väckte han en hel omvärld. Alla önskar vi honom livet tillbaka men tack och lov väckte hans öde liv i många andra. Hoppas och ber att alla vi kan på bästa sätt hjälpa dessa flyende personer på bästa sätt. Att kunna hjälpa dom tillbaka hem till ett nytt bättre liv. För jag tror att dom tänker gärna som vi, ”borta bra men hemma bäst”.

Mina sista timmar i år ska jag få leva ihop med den kör jag får förmånen att ännu en gång sjunga ihop med. Det ser jag verkligen fram emot.

Så gott slut till er alla. I morgon startar vi om. Med ett nytt spännande år framför oss. Som troligen kommer att gå minst lika fort.

Gott Slut!!

Ps Du som läser min blogg och har en egen blogg får gärna tipsa mig om din. Skriv då till denna mail pesko@me.com Ds

Varför klaga på det sociala medieanvändandet?

Sen vi fick sociala medier att umgås genom har det inneburit så mycket större gemenskap. Ändå klagar vi på att vi är osociala när vi använder sociala medier.

Det är ju rätt fantastiskt. Samtidigt som vi är exempelvis ensamma i vår lägenhet kan vi röra oss ut över världen genom den kontakt vi har via sociala mediet som tex Facebook.

Jag minns hur man berättade hur det var när dom första missionärerna åkte iväg med båten till missionslandet. Det kanske tog en månad med båt. Sen skickade dom hem ett meddelande med samma båt att dom kommit fram. Så i två månader svävade man i ovisshet om hur det gått dom.

Idag kan vi följa den som reser ut över världen i realtid och veta exakt när planet landar.

I går följde jag min vän Tony via Facebook. Han är i USA. Någon annan är på andra sidan jordklotet.  Via Instagram kan jag följa mina vänner i deras vardag. Den bilddagboken öppnar ju många världar att ta del av. Jag har vänner som bor på Island. Fantastiskt roligt att följa dom när jag inte kan dela deras vardag på plats.

 När jag summerar min blogg detta år ser jag att ni är från många länder som besöker sidan. Närmare bestämt från 93 länder.  Inte för att jag skriver på ert språk. Kanske kan ni svenska eller så översätter datorn åt er. Det gör ju kommunikationen än mer intressant.93 länder. Sverige, USA och Brasilien är mest representerade. Men 90 länder till finns med på listan. Det skulle aldrig vara möjligt tänker jag om inte det sociala mediet fanns.

Visst kan kritikern säga att vi grottar ner oss i en låssasvärld. Vi är okontaktbara för den som finns i rummet. Man går där med sin mobil och krockar med andra. Visst kan det vara så. Men att ha kontakt med 93 länder….. Inte så illa det heller.

Naturligtvis kan detta inte ersätta den vardagliga levande kontakten. Men kanske är det just denna enda kontakt somliga har. Låt dig då inte nedslås. Den är många gånger inta alls så tokig. Det är ju som om vi sitter i samma rum fast det kan vara mil mellan oss.

Kan väl bara tillägga att genom dessa medier har jag fått kontakt med gamla skolkompisar. Vänner jag haft för många år sedan men som olika flyttar skiljt våra vägar. Så har vi tagit upp tråden igen.

Så till er alla som jag fått äran av att knyta kontakt med via Facebook, Instagram, blogg och vad nu alla medier kan heta, tack för att jag får möta er på detta sätt. Tack för att ni delar era liv med oss andra. Många gånger är det den ända kontakten som funnits möjlig. Men den funkade/funkar. Håller gärna kontakt med er under året som ligger framför.

Att se den större bilden

Allt för ofta blir vi lite för inskränkta i vår syn på vår omvärld. 

Vi har det lite för lätt att se på saker utifrån vår egen världsbild. Glömmer liksom att ta in den större kontexten. Den större bilden. Den större bilden som hjälper oss att inte vara så tvärsäkra på slutsatsen. Precis så. Inte så tvärsäkra. 

Ibland beskyller vi vuxna, som kommit en bit upp i livet, det unga släktet att fatta blåögda beslut. Att dom inte är tillräckligt mogna för att förstå bättre. Så handlar vi precis på samma sätt. Vi bara skyller på annat. 

I det läge vi nu har med många flyktingar i rörelse kräver det att vi tar in den större bilden. Annars blir våra beslut så trångsynta naiva. 

I ett politiskt läge behöver man ibland ta in en större bild för att fatta bättre och sundare beslut. Dock kan det då bli knepigt i det egna politiska landskapet. 

När livet gungar är det lika viktigt att lyfta blicken till den större bilden. Annars kör man lätt fel i tänket. 

Jag tror vi alla mår mycket bättre av att se den större bilden av saken. En stund av eftertänksamhet och bedömning av konsekvenser. Att inte springa iväg i tänket. Då har vi större möjlighet att hamna i ett bättre läge. I ett läge som håller över tid. 

Lyft blicken lite och du får en bättre överblick. Se det större perspektivet. Det kanske inte alltid blir som du först tänkte dig.  Men när du gör det kommer du i efterhand se att det blev bättre än du trodde var möjligt. 

Den större bilden av pusslet hjälper dig att förstå den enskilda biten bättre. Du får lättare att lägga pusselbiten på rätt plats. Då träder den slutliga större bilden fram. Allt faller på plats. Varje pusseldel på sin givna plats. 

Den större bilden är förutsättningen för den lilla bilden kommer i sitt rätta sammanhang. Så vidga din vy. Det gör dig mindre egoistisk och du samspelar med andra på ett mycket bättre sätt. 

Juniorfest

Ett år avslutas ju med massa roliga saker. För att nämna två så är det Jul och nyår. 
 En annan höjdpunkt är ju JVM – junior-VM. Alltså det är ju kunglig underhållning. Fart. Många mål ofta. Det är framtidens hockeyspelare. Ja, det är ju nästan sant. Flera av dom speler ju redan i  ”dom stora” lagen. 

Mycket hjärta i den hockeyn. Inte alltid så moget mem ändå grymt bra.  

Tur man har både vanliga tv-kanaler och svtplay så man hinner följa så många matcher som möjligt. 

Du är buren 

Ibland är livet inte det enklaste att leva. Man kan känna sig ensam. Övergiven. Livet kan bland kännas motigt och tungt att leva. Det är lätt att bli uppgiven då. 

Då är det gott att få påminna sig om att vi inte är övergivna. Vi bärs oftare än vi just då uppfattar. Vi blir allt för fokuserade på vår status och sätter fast blicken i gruset. Tänk att det kan göra att vi missar Guds omsorg om oss. Så bär Han oss och hjälper oss igenom den tunga period vi har. Då behöver vi kanske hjälp att upptäcka det. Läs denna kända berättelse och fäst den i sinnet. Kanske behöver du den just nu. Kanske kommer du en dag behöva påminna dig om den. 

Glöm aldrig att när du lägger ditt liv i Guds hand har han omsorg om dig. Hur du än tvivlar över det så står han över ditt tvivel. Gud har den kraft och den möjlighet vi behöver. Vi får vila i att lösningen finns och kommer. Visst önskar jag som du att den skulle komma snabbare många gånger. Varför det dröjer vet inte jag. Men ett vet jag att Gud kan. Läs och vila i Guds omsorg. 

  En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

 När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

 Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

 HERREN svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.

En annandag kanske….

En annandag kanske……..

En annan dag kanske……

Visst är det allt för lätt att skjuta upp saker och ting. ”Jag gör det sen…”-känslan ställer till det allt för ofta. Någon har sagt dom visliga orden ”varför göra det en annan dag när du kan göra det idag?” Tänkvärda ord att fundera lite på.

Du vet den där tanken att du ska notera det i almanackan direkt eller skriva ner det på komihåglappen.  ”Jag gör det sen” så faller det i glömska och det är kört.

Jag håller ju på att skola in mig i ett nytt jobb. Jag bestämde mig tidigt för att ha mitt block och penna i beredskap. Skrivit flitigt. Många sidor har det blivit. Jag tycker nog att jag varit ganska duktig på att notera saker. Så blickar jag tillbaka. Det jag tyckte var så tydligt då (skulle ju bara sen korrigera och förtydliga) är nu inte lika tydligt. Tur att jag har en så bra kollega som har koll på läget. (och att min företrädare lämnat ut sitt telefonnummer)

Allt för ofta skjuter vi upp samtalet vi känner oss manade till att göra. En annan dag…. Då ska vi göra det. Kanske var det just då, och bara då, det samtalet behövdes som allra bäst.

Förändringsbeslutet – eller kalla det för nyårslöfte – varför vänta till den dag? Bestäm dig nu. Men det är lättare att säga att man skall sluta att äta massa sött när påsen är slut (bara man inte hunnit köpa, av misstag naturligtvis, ny påse innan den tagit slut).

 

När Juldagsmorgon glimmar….

juldagsmorgon

När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå.
Guds Son i nattens timmar där vilar uppå strå.
Guds Son i nattens timmar där vilar uppå strå.

Välkommen hit till jorden i signad juletid!
Du är vår konung vorden som ger oss ljus och frid.
Du är vår konung vorden som ger oss ljus och frid.

Till dig vårt lov vi höjer, du barn i krubban där,
och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär,
och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär.

Juldagen är något extra. En dag som blir på något till en eftertanke. En stilla återhämtning efter all julstress. Man liksom bara är.

Har lite svårt för att mellandagsrean börjar redan kl 8 på juldagen. Stör liksom julefriden ganska påtagligt. Men man vill väl att alla Julottebesökarna ska dra raka spåret från ottorna till affärerna.

En jul i Grästorp hade jag både midnattsmässa och julotta att ta ansvar för. Man kan lugnt säga att då fanns det ingen kraft att handla den juldagen. Var rätt tacksam att Ingemar följde med på resan in till Lidköping på Julotta den morgonen.

Den harmoni den gamla psalmen ger är vad Juldagen skall innehålla. Att gå till ”stallet” och begrunda. Smälta intrycken. Låta tacksamheten fästa sig i sinnet. För det är väl det som ändå blir summan av dessa dagar. En mycket stor tacksamhet. I ljuset av hur vår värld ser ut blir den än mer påtaglig. Tack för att jag får fira jul i vårt vackra snöfria land. Med mat på bordet. Utan krig.

När Juldagsmorgon glimmar……. Då tar jag gärna en kopp kaffe och kryper upp i soffan och låter julefriden omsluta mig. God fortsättning på Julen!