Sitter och lyssnar på vinterstudion på SVT. Ett ord som återkommer ofta är förhoppningar. ”Vi har stora förhoppningar på….”.
Ett ord som vill utrycka en önskan, tilltro, utsikt om, hopp om, förväntan om att något visst ska ske.
Förhoppningar kan grusas av någon anledning. Där förhoppningen byts ut till ett antiklimax. Som att luften går ut.
När en förhoppning uteblir är utmaningen att fokusera om. Att ta nya tag. Att hitta och se nya möjligheter och utmaningar. He aldrig upp när en förhoppning uteblir. Det kommer flera av dom.
En förhoppning kan göra underverk. Den liksom dras oss fram i en utveckling. Man vill vidare på något sätt. Det gör också vägen till det man hoppas mycket roligare.
Förhoppningar kan också skapa sammanhållning. Man växer ihop på ett spännande sätt. Det skapar band som är svåra att göra sönder. Man blir ett team.
Förhoppningar kan aldrig leva sitt eget liv. Förhoppningar behöver få energi tillfört. Det ges genom att man fortsätter att skapa goda förutsättningar för förhoppningen.
Förhoppningen är som vägen till ett mål. Vandra på den.
Pedher´s blogg 