Att bo på en ö

Att bo på en ö är ju ganska exotiskt. Bott några dagar på ön Aspö utanför Karlskrona. Färjeturen tar ca 25-30 minuter. Ca 500 fastboende men nu på sommaren typ 3000 personer som finns på ön. 

Att bo så kräver sin planering. Att varje gång man ska iväg så blir det att passa en färja. Nu har man hu valt att bo där så det handlar inte on att tycka synd om dom. Handlar mer om att man beundrar dessa att dom väljer att bo så. En levande landsbygd eller rättare sagt öbygd. 

Igår kom alla med utom vår bil. Det blev fullt precis när vi skulle på. Nu kunde jag ju gå ombord för jag behöver ingen bil i stan. Men ändå. 

Nu har det ju sina sidor att bo så här. Betänk om man blir sjuk. Det tar sin lilla stund innan man får sin hjälp. Men det tar ju sin stund även om man väntar på en ambulans på landet. Så där är det faktiskt ingen skillnad. 
Affär finns det. En väl sorterad Ica-butik. Så det hår ingen nöd på folket. Kanske är det en större lojalitet att handla där än det är på landet på fastlandet. Här på ön måste man tänka sig för. Ingen aning om man tänker så men ändå. Minns affären i Julita. Deras bästa tid var sommaren. Pizzerian överlevde vintern tack vare sommarens fritidshusboende. Och det be vi ju tacksamma som fastboende. 

Ö-livet är speciellt. Alla hälsar på varandra. Det känns som förr i tiden. Man verkar ha en annan attityd. Verkar lita på varandra. 
Kanske vore något. Det här med ö-livet. Klart det blir längre pendling i tid. Ca 6,5 km på sjön som tar 25 minuter. Om man jobbar i stan är det ju rätt ok. När jag bodde i Stockholm var ju den sträcken ibland ganska lång i tid den också. Så vad är skillnaden? 

Skillnaden är en vacker natur. Lugnt ö-liv. Sjöluft. Så från den synvinkel blir valet enklare. 
Fast, jag är rätt nöjd med min utsikt mot Vättern också. Faktiskt. Nu är det ju det där med balkong men någon gång tänker väl Hsb om…… 🙄

Kvällen igår var vacker nere vid djupvik. Den vyn slog nästan vätterutsikten.