Att gå på historisk mark är något alldeles annorlunda mäktigt. Jag var till Ismantorps fornborg. (https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ismantorps_fornborg) En Borg som byggdes under 200-talet och var i bruk fram till 600-talet. Diameter på 125 meter. 88 husgrunder med ett runt torg i mitten. Den har nio portar. Borgen är inte , som andra, återuppbyggd igen. Ingen har gjort ett försök att återskapa.
När man går där är det något mäktigt över det hela. För mycket mycket länge sedan sprang det folk mellan husen här. Barn lekte. Man köpte och sålde på torget.
Att drömma sig bort in i den världen som då var är väl inte det enklaste. Hur var det då? På riktigheten liksom typ?
Det ger ett perspektiv på livet. Så många som funnits före mig under århundranden. Så kommer det kanske att vara i framtiden också om vår jord överlever. Då, när kommunikationen fick föras muntligen vidare genom kurirer på häst. Muntligt eller kanske också via text på pergament. Inte som idag via mobilsamtalet eller genom ett sms.
Att stanna upp en stund i en ruin av en mäktig Borg mitt i skogen gör något med en. Ett helt annat liv smyger sig på. I ljuset av dom nya självgående bilarna, rymdfärder och satelliter till planeter långt bort, känns det en aningen märkligt.
Frågan är om vi är lyckligare idag med all teknologi vi hittat på. Kanske var man mer lycklig då med all den enkelhet som då var. Det har jag ju ingen aning om. Men man kan ju fundera lite.
Klart är i alla fall att det är många som betrett marken vi nu går på, både du och jag.
En dag på borgen i Ismantorp gör det klart mycket tydligare.
Pedher´s blogg 