Den ryska tvn öser ut propaganda om krig och omvärld. Uppenbarligen är mycket av det budskapet inte sant. Men hur hittar man sanningen när den inte får sägas?
Det borde vara nedlagt i våra gener att vi söker sanningen. Att vi vill försöka genomskåda det som möjligen inte är sant. Att skärskåda för att hitta igenom osanningen.
Jag vill tro att vi alla har den förmågan. Men jag är rädd för att den allt för lätt kan påverkas så att vi tappar skärpan i den. Tänker att får man höra denna vilseledande propaganda är det till slut nära att tro på den.
Vi kan kanske tycka att det borde vara uppenbart för Ryssarna att det inte är sanningen som sprids. Men är det så lätt?
Vi kan vända frågan till oss själva. Det är ibland rätt lätt för oss i det lilla ha svårt att särskilja sanning och osanning. Så sprider vill lite för enkelt osanningen.
För mig blir denna propaganda en påminnelse om att källkritik är så viktigt. Inte bara i dom större frågorna. Utan även i dom ”små”. Rykten går lätt. Men ska du och jag vara den som bär dom vidare?
Vad för vi vidare utan att tänka efter före? Värt att fundera lite på. . . .
När man ska säga sin ed i en domstol låter det så här…
”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.
Kanske skulle våra samtal förändras i viss utsträckning om vi levde efter detta motto. Tänker att det borde vara en hederssak att alltid hålla sig till sanningen.
Pedher´s blogg 