Sitter och äter lite god mat med en god vän. Telefonen ringer. Vederbörande som ringer har precis mist sin kära som lämnat detta jordeliv. Mötet med det definitiva gör att tiden stannar. Samtalet som fördes bytte karaktär. Det blir eftertänksamhet. Livets skörhet överraskade igen.
Livets kan ändras fort. Planer som är gjorda går om intet. Förhoppningar grusas.
Alla Helgona-Helgen är inte bara en minnets helg för alla som dött. Den vill också påminna om att livet är flyktigt. Vi kan smida planer. Men ingen av oss har löfte om morgondagen.
För mig ger det en stor tacksamhet för livet. Inget man tar för givet. Men så tacksam. Tänk vilken gåva vi fått. Det borde leda till att vi vårdar våra liv på ett så bra sätt som möjligt.
När jag möter livets flyktighet ber jag ofta denna bön: ”Må dom ljusa minnena bära genom sorgen”. För tänk vad goda minnen kan ge oss en bärkraft genom livet. Det är som att dom ger oss en distans till det som smärtar. Som en bro över hopplöshetens vreda vågor. Som att dessa minnen ger ett omsorgsfullt sken genom sorgen. Som en värmande kram. Det är när vi låter oss vila i dessa ljusa minnen som vi ser det reflekterande ljus som finns där bortom på vägen genom det jobbiga.
Vårda ditt liv. Var tacksam för livet. Lev som att det aldrig tar slut men kan ändas i morgon. Bibeln talar om ett hopp. Hoppet om en himmel. Ett återseende. Det löftet har vi när vi lägger våra liv i Guds händer. Kanske kan denna helg leda oss till att leva nära Gud.
Pedher´s blogg 