Årets Julklapp – sällskap….

Årets julklapp är ju utkorat sen en tid. Lite kul hur många försökte skapa denna i förtid. Som om man på så vis kunde påverka beslutet. Jag skulle tro att denna klapp var utsedd för länge sedan. Inget man bestämde liksom minuten innan den skulle annonseras.

Årets julklapp är sällskapsspelet

Lite intressant att det blev det. Det ska gynna gemenskap som vi verkligen behöver i denna tid. Men alla vet ju att det är inte alltid så lätt att spela spel i en familj eller sällskap. Inte alltid så lätt att förlora. Kan bli rätt jobbigt läge. Men denna klapp har något särskilt med sig. Jag skulle vilja döpa om årets julklapp till …

[ S Ä L L S K A P ]

Årets julklapp borde vara rätt och slätt [ S Ä L L S K A P ]! Man säger att Sverige är ett av de länder man är rätt ensam i. Om vi menar ensamhushåll så ligger Sverige högt i jämförelse med andra länder. Aftonbladet skriver: ”Sverige präglas av hög utveckling, välstånd och självständiga samhällsmedborgare, men ett av världens modernaste länder är kanske också befolkat av de mest ensamma människorna. Det menar dokumentärfilmaren Erik Gandini”. Göteborgsposten menade att motsatsen är bevisad genom pandemin. Då visade vi verkligen att vi inte var ensamma genom att hjälpte varandra. Men å andra sidan var rätt många oerhört isolerade samtidigt. Enligt en stor europeisk studie – som bygger på omfattande intervjuer med flera tusen européer – så känner sig svensken faktiskt nästan minst ensam av alla. Och det är också en sanning uppenbarligen. Det kan bero på att vi är inte lika beroende av familjen som i andra länder. Ändå möter jag så många som uppger sig för att vara ensamma.

Årets julkapp skulle behöva vara just sällskap. Där fler upplevde att de tillhörde en gemenskap. Det är rätt lätt för hushåll som har fler än en person. Där har man en given gemenskap. För ensamhushåll är det en helt annan sak. Jag minns när jag bodde ensam i min ungdom. Jag hade många kompisar. Men det var lätt räknat på min hand alla de gånger jag tex blev hembjuden på mat efter en gudstjänst. Under två år var det tre familjer som gjorde det. Bitter? Nej, men förundrad. Det väcker något om detta med att öppna sina ringar och välkomna nya. Berättelsen skulle kunna göras längre.

Jag tror att vi skulle behöva tänka om. Att börja se lite vidare. Att ge sällskap till någon inom den närmaste tiden borde vara en god julklapp i år. Tänk om varje familj skulle söka efter en eller två ensamma och bjuda hem på lunch eller kanske lite fika någon gång? Nu när du ändå söker efter olika julklappar kanske du kan hitta på en sådan klapp också.