Vart vänder vi oss människor när det är som värst?
När vi möter bekymmer så hanterar vi det på olika sätt somliga av oss kväver det. Trycker ner/bort det. Och tror att det sen är borta. Man blir då oftast påmind om att det kommer tillbaka.
Andra söker sig till en vän och ”pratar av sig”. Där får man uppleva hur man får lyfta av. Så känns det bra. Så länge som samtalet fungerar och det bär någon form av förståelse.
Men vart vänder vi oss när det är som värst? Då ingen riktigt förstår? Då mörkret är som mörkast? Då problemen är övermäktiga? Då det helt enkelt är för komplicerat med stort K?
Det är då jag tror att man vänder sig till Gud. Kanske utifrån ett ”om nu du Gud finns så…..”.
För många år sedan hade jag livsåskådningslektioner på ett högstadium. Vi talade om livet, vad man möter, tro eller inte tro. Då ställde jag en fråga om hur många som någonsin hade knäppt sina händer under täcket någon gång. Jag blev både överraskad och inte överraskad. För det första blev jag överraskad över att dessa ”nior” vågade svara öppet på den frågan. Överraskande många hade gjort det. Nästan alla! Ändå blev jag inte överraskad att man hade gjort det. För jag tror att när det är som värst för oss människor så vänder vi oss till Gud.
Kanske har vi svårt att erkänna det. Visst, jag medger att jag har ingen kunskap om ifall alla gör det. Det är säkert så att det är många som inte gör det. Ändå tror jag att det ligger något i mitt resonemang. Fundera själv, har du någon gång pratat med Gud?
Är det bevis på vår svaghet? Att vi är konstiga? Eller att vi inte vet vad vi gör?
Inte alls. Det visar på att Gud är närmare oss än vi ibland tror. Att inom oss finns det något som kopplar till Gud. Som längtar åt det hållet. Då, när det är som värst, blir den signalen och längtan som mest tydlig. Och vi förstår och inser att den vägen är en möjlig väg.
Så be inte om ursäkt. Du är inte sämre. Du är inte vek eller svag. Du har bara hittat den mest naturliga vägen. Var inte rädd för den.
Glöm aldrig bort att den vägen finns. Även när det inte är som värst. För sanningen är den att vi , i både smått som stort, får närma oss Gud. För han finns där.
Min bön blir därför idag…
🙏Gud, hjälp oss att komma ihåg att du alltid finns i vår närhet och vill stödja oss. Att när det är som värst får vi ropa på dig. Tack att du också finns i dom enkla frågorna och behoven. Ber om din hjälp för den som finns i det värsta just nu. Tack att du också hjälper oss när det är lite ”vanliga” bekymmer. Amen. 🙏
Pedher´s blogg 