Igår på min resa på Öland kom jag till denna kvarn. Skylten vid vägkanten dök hastigt upp. ”Öppen kvarn” stod det. Det var bara att vända. Vilken tur. Det var ett intressant besök.
Det visade sig att en familj ägde denna kvarn. Den var restaurerad och möjlig att mala mjöl i. Nu hade den ingen broms så den fick allt vara still.
Familjen hade det som sin hobby. Av egna medel hade dom fixat till den. Helt i den ordningen den var från början. Andra har modelljärnväg som hobby. Andra frimärken. Denna familj hade en kvarn i full storlek som sin hobby. Hur häftigt är inte det.
Sen öppnade dom för allmänheten. Utan entré. Inga krav på donationer. Fritt och förintet. Man kunde handla saker och lägga sin slant i en plåtlåda.
Det är rätt fint gjort. Brinner man för en sak så är det inte svårt att vara generös. Föredömligt.
Vart ligger denna kvarn då, kanske du undrar? Den är helt klart värd ett besök. I Karlevi på Öland. Ligger efter vägen några mil söder om Färjestaden.
Jag blir så uppmuntrad av människor som dessa. Man tänker inte egoistiskt att det bara är för sig själv. Man bjuder på det. Inte som vissa fyrar på Öland. Man kommer liksom inte till för att någon markägare har satt stopp för trafik. Eller så har man stängslat in den så att det blir ”se men inte röra – ajabaja”-känslan. Den inställning ägaren till kvarnen visar på något större. Generositet!
Generositet brukar alltid smitta av sig och välsigna tillbaka. När vi begränsar och talar mer om ”mitt” blir det tokigt. När vi ser varandra mer som konkurrenter än medvandrare. Det är då vi bygger ett utanförskap. Den dag vi själva behöver hjälp och stöd står vi där ensamma kvar.
Påminns om det jag skrev om ”Gör det ändå”. Vi gör det även om vi inte skulle få något igen. Men generositet tror jag alltid ger något tillbaka när man minst anar det. För den generösa räknar inte med att få något tillbaka. Den gör det ändå.
Pedher´s blogg 