Vi är inne i en tid då det handlas mycket julsaker. Det är adventsljusstakar, stjärnor, ljusslingor , julprydnadssaker.
Det verkar som att det finns ingen botten på det behovet.
I lördags stod jag på jobbet och hjälpte till med att få ordning på kön till kassorna. Jag stod i mer än tre timmar och kön var genom nästan hela butiken. Igår var inte kön lika lång och kunderna var inte lika många. Ändå sålde vi massor av julsaker. I jämförelse med en vanlig tisdag var dagskassan en bra bit över en vanlig tisdag.
Vi verkar vara ett folk som gillar att julpynta. Möjligen äramerikanare värre än oss. Men vi kommer nog inte så långt efter.
Det verkar som att vi har en förkärlek till att pynta. För somliga är det bara krimskrams. För andra är det blodigt allvar. Planen är helt klar. Vilken ordning allt ska sättas upp. Hur det ska utvecklas från år till år. När allt ska vara klart och när allt ska tas ner.
Det är nog så att vi vill på något sätt göra tillvaron lite roligare och lite finare. För oss själva men också för vår omgivning. Vi vill lysa upp den mörka tiden.
Juletiden är en speciell högtid då vi behöver uppmuntra människor. Lika ivriga som vi vill handla julsakerna skulle vi behöva vara ivriga att uppmuntra behövande människor.
Om nu vi har massa krimskrams i våra erikshjälpsbutiker kan vi ju ”tvista” om. Men en sak är säker. Köper man detta i en second hand så leder det på ett eller annat sätt till en sådan uppmuntran. Uppmuntran för den som gör julsnyggt hemma. Uppmuntran för den som får se tex alla ljusslingor. Men inte minst alla som får en ny framtid av alla pengar vi får in. I det ljuset är krimskrams bara av godo. Då kan vi ha hur mycket som helst av den varan. Allt för den goda saken skull.
Vi skulle behöva fråga oss själva vem som finns i vår närhet och som behöver en uppmuntran denna jul. Då kan julen få ett djupare värde än vad vi hade räknat med.
Pedher´s blogg 