Att möta djur i sitt rätta element….

Att åka till Kolmården eller något annat zoo. Att se djur i sitt rätt element är ju så mycket mer intressant. Jag har ju fått se ett Lo i frihet tex och det är ju mindre vanligt.

När vi åkte ner från Tanga mor Dar Es Salaam fick vi se en Leopard springa över vägen. Ett djur som lever mest ensam och som man inte så ofta får se.

Vi kunde åka till ett safari under en halv dag. För den som tänker att vi åkte på biståndspengar så känns det nog viktigt att berätta att denna delen av resan med övernattning betalade jag själv. Vårt uppdrag var ju annars att besöka projekt som vår butik är med och finansierar. Men det tror jag nog du redan förstått.

img_3338Apor finns det ju alltid på zoo. Att få se dom springa bara någon meter från sig är ju ändå lite större. Dom är ju rätt livliga. Vi var ute och åkte till en församling i skogen. Då fick vi också se apor.

 

 

 

img_3370På min vägg hemma har jag ett antilophorn. Att se dom hornen på plats är ju ändå lite häftigare. Såg två olika sorters antiloper. Dom har rätt bra fart på benen när dom hoppar iväg.

 

 

 

cropped-img_3605.jpgKrokodiler är ju farliga djur. I Miami-området varnade dom för att gå ur bilen och byta däck utan att ha vakt. Dom hade helt enkelt ätit upp den person som bytte däck…… Usch Usch. Det var väl rätt okej att ha lite distans till denna genom att sitta kvar i bilen.

 

img_3516Giraffer är ståtliga. En gång på Borås djurpark fick jag några bra kort på en giraff. Så nöjd. Ända tills jag upptäckte att filmen i kameran (mm det var på den tiden man hade film i kameran som skulle framkallas) aldrig tog slut. Det visade sig att jag inte hade någon film i kameran. Denna gång gick det bättre. Fick några bilder på dessa djur.

 

 

 

 

img_3698img_3680

 

Elefanter är mäktiga djur. Dom lufsar fram över savannen. Att se flocken med ungar blir lite extra ju.

 

 

 

Dom är ju lite söta trots allt. Det blev några bilder tagna. Fler bilder kommer på en särskild bildsida senare.

 

 

img_3621

Flodhästar ligger ju gärna i vattnet. Fick trots det en skymt av en när den busade lite med några andra. Annars ser man ju mest näsan och vattnet som sprutar upp ur näsborrarna när dom ligger i vattnet.

 

img_3600

Zebror, vilka är min mors favorit från Tanzania, är ju ett spännande djur. Vilken färg har egentligen ränderna?

Man kan ju undra hur han tänkte, vår Herre, när han skapade dom….

 

img_3672Bufflar är det djur man kanske inte vill nicka ihop med direkt. Ska man tro Bengt är det ett djur man däremot gärna jagar och äter upp.

 

 

 

Här kommer några fler djur vi såg i safariparken….

img_3736 img_3733 img_3380 img_3451

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

img_3587

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om-tumlad och utmanad 

Efter resan till Tanzania och Etiopien har jag ofta fått frågan om hur det var. Om intrycken och upplevelser. Det var ju en på många sätt, fantastisk resa. 

Samtidigt är det en känsla av att vara om-tumlad. Ordet lär betyda ”vimmelkantig”. (Enl SAOL) och kanske är det just en bra beskrivning på läget. 
Läste i tidningen att mellan två stopp på tunellbanan i Stockholm, 5 minuter emellan, skiljer det 25000kr/kvadratmeter att bo. 25000kr!! Oj vilken skillnad. 

Men betänker man samma fenomen (om nu det gick) i Dar Es Salaam eller Addis Ababa så blir det ju rätt patetiskt. 

Mötte kvinnan som låg skadad i ett rum med plåttak. Hon hade skadats i en trafikolycka. Mannen och hon bodde på ca 5-7 kvadratmeter. Deras spis var en typ av ”trangiakök”. Möblerna var en säng. Något skåp. Så mycket mer fanns inte. Hon låg där med skador som nog skulle ta hennes liv. Boendet runt henne var det enklaste man kunde tänka. Ingen av oss skulle vilja bo där. 

Om man tänker bort trafikkaos skulle det nog inte vara mer än kanske 5-10 minuter på en spårvagn till downtown Dar. Skyskrapor. Restauranger. Fina lägenheter. Diplomatområdet ligger inte särskilt långt från detta. Orättvisorna i denna stad är markanta. Åker man sen ut på landsbygden blir det ännu mera påtagligt med lerhyddor.

Sen sätter man sig på flyget hem. Kommer hem till en lägenhet där man ”klagar på att man saknar balkong”. 

Man blir lite om-tumlad på en sådan resa. Vad är viktig ? Vad behöver man för något? 

Samtidigt inte be om ursäkt för den välsignelse vi lever i så blir man just vimmelkantig i tänket.  Allt sätts på ända. Det blir svårare att kunna stå och titta på. Jobbet blir än mer viktigt att skapa överskott till behövande. Hur hanterar jag mig själv i detta? Vad gör jag med mitt liv?
Jag skulle tro att dom flesta skulle börja fundera om dom fick göra samma resa. Kanske är det så att gemene jönköpingsbo och svensk sällan går och funderar på dessa orättvisor. Men borde vi inte göra det?  Hållningen ”Det får regeringen ta ansvar för via SIDA” håller inte längre. 

Vi kan konstatera att när svensken blir berörd (som vid tsunamin) då händer det saker. Pengar frigörs i mängder. Då har vi råd. 

Vi människor som bor i ett i-land och har det fantastiskt bra skulle behöva göra en omvärldsanalys. Beröras av behoven. Planera i sin budget att hjälpa till. Vi behöver beröras både i känslor och i huvudet. Vad kan vi göra? Hur kan vi göra det? Vilka kanaler funkar bäst? Vart åt för håll går din längtan att hjälpa? 

I det sammanhang jag rör mig i idag finns det goda förutsättningar att göra skillnad.  Du har kanaler både genom Erikshjälpen och Pingst Jönköping som fungerar väl. Varför? Jo för där har man personliga kontakter som skapar trygghet i att hjälpen når fram. Jag har själv sett hur det fungerar. Jag har sett något av det resultat som blivit. Att se tex en mamma nu kan ge sitt barn mat fler gånger än en varje dag är fantastiskt. Se ett sjukhus som räddar liv. Möta handikappade barn som nu inte längre göms undan utan får hjälp till ett bra liv. Då inser man vilken skillnad du och jag kan göra. 

Om du och jag som läser detta skulle skänka var sin hundralapp så skulle det nog inte försätta oss i någon större nöd. Vi skulle med all sannolikhet klara oss. Men det skulle göra en total skillnad för många.  Låt oss säga att vi är 50 personer som läser det. Då har vi 5000kr. Skulle du sen dela min blogg till en till så blir vi hundra. Vips har vi 10000kr. Blir vi fler så blir det ju mer. Vill du att jag ska förmedla dessa pengar kan du swisha dom till 070-1974540. Vill du få direkt till Erikshjälpen och Pingst Jönköping gör du gärna det. Kolla länkarna jag klistrat in. Skriv gärna till mig om du gör det. Så kanske vi kan återknyta det i en blogg framöver. 

Det viktigast är ändå att vi gör något. Jag har lagt starten med en hundring. Vill du vara med? För lite? Lägg då gärna lite till. 

Har du lust att dela den uppmaningen vidare blir jag bara glad. Tillsammans kan vi göra skillnad. 

Vad ska vi göra med pengarna? Alla pengar som jag samlar in delar jag mellan Erikshjälpen och Pingst Jönköping. Dom är bra på att förvalta pengarna. Det finns många behov att fylla. 

Sjukhuset i Mchukwi behöver fördigställa ett hus för gravida kvinnor. Det ger förutsättningen för att en komplicerad förlossning sker på ett sådant sätt att mamma och barn överlever. Arbete med handikappade barn o Korogwe och Tanga behöver mer resurser för att fler ska få chansen. Självhjälpsgrupperna i Addis Ababa har visat sig vara ett framgångsprojekt. Där behövs mer medel. Barn behöver skola och sjukvård. Något som Erikshjälpen satsat mycket på på många platser på vår jord. Så behov finns. Vill du vara med? 

Kanske kan vi bli lite om-tumlade och göra något. 

Tack på förhand 

Tvättbräda

När jag bodde på landet hade vi en grusväg upp till vårt hus. Under vissa tider var det liksom som tvättbräda på vägen. Det var svårt att köra på den då. Ibland, inte så ofta, var det ”större” hål i vägen. Jag vet att det var rätt enerverande. Man fick åka slalom och det tog längre tid att komma hem. Ja, sanningen var väl det att det tog inte speciellt mycket längre tid….. faktiskt….

img_3745Men i ljuset av vägarna vi åkt på i Tanzania bleknar problemen rätt mycket. Våra vägar, vart dom än är och hur dom än ser ut, är rena rama motorvägarna i jämförelse med deras vägar.

Att åka fort får man göra på dom asfalterade vägarna i Tanzania. Annars är det att finna den mest lämpliga delen av vägen.

img_3751Man bör väl säga att det är vänstertrafik i Tanzania. Det innebär att man först och främst använder den sidan av vägen. Men, ibland hamnar man i det läget att man kör på höger sida för den sidan var bäst just då. Får man då möte blir det ju lite knepigt. Men som Bengt sa, ”Om man bara är överens är det inget problem”. I det fallet är det ju bara att fortsätta med att köra på höger sida.

img_3047Vägarna kan vara rätt smala och snåriga. Tur att vi hade en jeep typ. Det var ju inte den enklaste vägen att ta sig fram ibland. Fast vill man komma till en viss plats och inte gå dit, vilket kan vara ganska långt, så blir det att försöka ta sig fram ändå. Vi körde inte fast en enda gång. Jag är tacksam för det. Nu var ju dessa vägar ritkigt fina i jämförelse med vägarna i SydSudan. Allt enligt Bengt. Och om man vill tro (vilket man gör) så är hans berättelse från det Sudan den att Tanzanias vägar verkar vara i kanonbra skick i jämförelse.

img_3848Nu hade vi bara en gång ett problem med bilen. Vi skulle stanna för att köpa dricka. Då behagade inte bilen att vilja starta. Man menar att man är bara två samtal bort till hjälp i Tanzania. Och det verkar vara väldigt sant. Man har inte råd att vara ovän med någon. För man kan behöva ha hjälp själv. Så ganska snart hade vi hjälp. Det visade sig att vi fick skjuta igång den. Då var det bra med några fler som kunde hjälpa till. Den dagen stängde vi inte av bilen något met förrän till kvällen.

img_3064Vägarna kunde vara långa, gropiga, sandiga. Att trycka på på denna vägen (till vänster) var ingen ide. Det vara bara att följa spåren som fanns. Det fick helt enkelt ta den tid det tog. Grusvägen upp till Gustafsdal där vi bodde upplevs som motorväg i jämförelse med denna.

 

img_3814Ibland kunde det bli lite trångt på vägen då korna också ville vara med på vägen. Det kan lika väl vara en skock får. Kanske du minns min blogg om Kindly Tuff?! Här gäller samma sätt. Försiktigt men bestämt göra genom kohjorden. Dom flyttar på sig. Förr eller senare. Ordet ”kofångare” på en bil fick en ny betydelse. Kanske skulle man mer kalla den för ”koförsare” istället. Visst skulle det vara intressant att pröva att få köra bil i Tanzania och Etiopien. Men jag är rätt tacksam att andra gjorde det. Skulle tro att mina medresenärer är nöjda med det valet också.

Masaj-Land

img_3899När jag växte upp var min faster Birgitta Skoog missionär. En tid i hennes tjänst var hon bland masajerna. Hon berättade om hur hon åkte ut till dom med sin jeep. Hur hon hjälpte dom med vaccinationer. Sen den tiden har jag längtat efter att få åka till detta masajland. Att se vad hon mötte. Möta folket.

När jag hade förmånen att resa i Tanzania för några veckor sedan fick jag denna dröm uppfylld. Vi fick en ändring i programmet som gav oss denna möjlighet. Du kan ana vad jag blev glad. En dröm som funnits där under säkert 40 år drygt. Säkert längre.

img_3885Jag fick möta detta folk. Ingen  turistanpassad by där man ville visa upp sig. Nej, en vanlig masajby där man levde och verkade. Med sina djur. Några dagar innan vår ankomst hade dom ”unga männen” tagits upp som soldater. Ingen trevlig procedur precis. Pappan ställer sig på knä. Killen lutar sig mot honom. Så omskär man pojken. En process som tar ca 15 minuter. Killen får inte säga ett knyst. Då är han inte en riktig karl och får problem. Ingen bedövning. Bara att knipa.

img_3891Killarna hade på sig sina nya kläder och ska nu skolas till soldater. Att vakta sin hjord och sin by. Dom såg ut att ha klarat det bra. Men oj vilken stund för dom. Det som var gott att höra var att man avskaffat den kvinnliga omskärelsen. Tack gode Gud för det. Det finns en framtid för fler kvinnor att slippa detta lidande.

img_3879

img_3880

Masajerna är ett vackert folk. Klär sig i vackra färger. Män och kvinnor klär sig med mycket smycken. Man kan väl säga att vi svenska män, ja inte alla men många, är rätt bleka i jämförelse med masajmännen. Så kanske skulle vi våga lite mer färg, kanske……. Hm

 

img_3897Djuren finns mitt i byn under natten. Sen bor man runt omkring dom. Utanför allt detta har man en törnhäck. Den skall skydda mot vilddjuren. Och dom finns där. Kanske inte lika många som förr. Men dom finns där. man har inte mycket annat att skydda sig med. Men man har det man behöver av mat genom sina djur.

 

img_3909När vi åkte från deras by blir man bara så förundrad hur  andra människor förstör den natur som detta folk bor i. Man har bara slängt sitt skräp. Drivor av flaskor och annat skräp låg där. Det är ingen soptipp i den bemärkelsen att det är en ordnad plats som vi är vana vid. Man har helt enkelt bara slängt sitt skräp. Det gjorde mig ledsen. Varför?

 

Det var en så skön upplevelse att få möta detta folk. Ett stolt folk. Ett vackert folk. Ett nomadfolk som blir mer och mer fastboende. Annars brukar dom följa där betet finns för sina djur. Men man har insett behovet av att deras barn behöver gå i skolan. Så folket börjar komma in mer och mer i samhället på det viset. Var lite kul att se en masaj åka bakpå en motorcykel för att komma till stan.

 img_3881img_3900

En oplanerad dag….

En oplanerad dag kommer ibland som en överraskning. Att få ett återbud till en träff är tex ett sådant tillfälle. Man får luft i agendan som man genast kan fylla med något annat man inte hunnit med. 

En oplanerad dag kan ibland bli rätt rörig. Man får inget gjort av allt man borde göra. 

Läser ibland på Facebook om hur många jublar över en sådan dag. Jag uppfattar det som att man gläds över den vila det innebär. Att få ta dagen som den kommer. Inga måsten. Bara vara liksom. 
Sen finns det dagar som dyker upp oplanerade. Då man blir sjuk. Inga dagar man strävar efter. Dagar då man hellre vill vara någon annanstans. Göra något vettigt. Inte ligga rastlös men inte kunna göra så mycket. Sådan oplanerade dagar tycker jag mindre bra om. 

Just nu skulle jag vilja ha en planerad dag. Men det får bli så här. Lite kaffe. Wordfeud med den som har den tiden. Lite räkningar att skicka in. Det funkar ju faktiskt det också. Vila på något sätt det också. Fast jag vill ju hellre ta den vilan när jag själv vill. Typ så. 

Kindly tuff

Har ju varit i Tanzania och Etiopien ett par veckor. Då så åkte vi bil till olika projekt vi skulle besöka. 

Man kan väl lugnt säga att trafiken var rätt galen. Alltså det där ned finkörning och filkörning var väl inte dessa länders idé precis. Fanns det rum så nog körde man där. Man kan lugnt säga att det var trångt. Samtidigt så var det inte speciellt många bilar som var mycket buckliga. Man liksom försiktigt körde fram in i rondellen eller korsningen. Till slut stannade bilar så man kom fram. Kajsa-Lena beskrev det som ”Kindly tuff”. Vänligt tuff. 
Ett rätt intressant uttryck. Vänligt tuff. Kanske är det så att ibland behöver man vara just det. Till sina barn. Till sitt sammanhang. Kanske låter det lite knepigt. Men tänk efter. Man vill inget ont men man måste vara tydlig. Man är inte ful och dum. Man är bara bestämd men på ett vänligt sätt. 

Går det? Ja, det kanske faktiskt gör det. Man kan vara fult påhoppande. Kanske är gränsdragningen hårfin. Det är nog lite för lätt att bli ovänligt tuff. I alla fall uppfattas så. Men om man försöker göra det på ett snällt sätt blir det ju Kindly Tuff. 

Så kanske det finns ett sätt som är just Kindly Tuff. 

En liten kul videosnutt som jag hittade på nätet beskriver detta fenomen rätt bra. https://www.facebook.com/pedher.skoog/posts/10153915279907043. Du hittar det också på youtube https://m.youtube.com/watch?v=AjTB8hYqiQk

Denna video visar det ordnade kaoset. https://m.youtube.com/watch?v=vccVdXnVjMk

Hösten smyger sig på

img_4438Den här sensommaren kan man inte påstå att hösten tränger sig på  snarare att den smyger sig på lite försiktigt. När jag var i Afrika och förväntade mig att vi skulle ha det varmare än i Sverige  Att då höra att det var minst lika varmt i Halmstad som i Dar Es Salaam var ju en överraskning.

Att ha en sådan skön sensommar/höststart är ju inte fel. Man blir så upprymd av det.

Det är något speciellt med denna tid. Ok, jag blir mer och mer en sommar-vän men ändå. Då naturen byter färg från dom gröna nyanserna till ett eldigt orangrött eldorado. Än så länge har jag bara några enstaka höstlöv utanför mitt fönster. Med säkerhet lär dom bli många många fler. Men när dom börjar komma är det en tydlig signal. Hösten nalkas. Den varskor oss om att vintern knackar på dörren.

Vårt lands mångfald i årstider är ju så underbart unikt. Den ger oss en omväxling som vi behöver tror jag. Den ger oss en vink också om att livet är likadant. Livet har olika tider och stunder. Ibland behöver vi en tid av vila och återhämtning. Liksom vintern ger naturen dess vila och återhämtning kan vi behöva det. Ett är säkert att det kommer en vår. Då det knoppar sig och spritter ut i en skön ny grön nyans. Nästa ”mitt i vintern” kan man skönja att det skall komma en vår. Knopparna växer till sig lite. Så mitt i livet då det kan upplevas kanske lite väl kallt kan man ana en vår som knoppar sig. En vår som snart skall tränga undan vinterns kalla vindar.

När denna tid kommer är det så ljuvligt att tända dom levande ljusen i fönster och på bord. Det ger en värme i hjärtat på något sätt. För jag vet att bortom den vinter som nu kommer blir det en ny vår med sommar i släptåg.

Välkommen höst!

Förkyld – ger en dag i stillhet

En av frukterna av resan i Afrika är förkylning. Den kanske är mer svensk än man först tror. Två i ressällskapet blev förkylda under resan. Så den är väl en mix av svenska och afrikanska baciller. 

Så nu blir det en dag hemma i stillhet. Sen start ut sängen. Extra lång frukost. Och sen är jag glad för att internet finns. Då kan jag se Filadelfia Stockholms webbsändning.  Dagen till ära är det Pelle Hörnmark som predikar. Lite extra kul. 

Skulle väl önska att förkylningen går över typ direkt eller med detsamma. Typ. Jag vill ju inte vara hemma en dag som denna. Vara ute i det vackra vädret. Gå till kyrkan. Ladda för en ny arbetsvecka. Men men. Det får väl bli en första genomgång av bilderna från resan. 

Samtidigt blir det per automatik en mer stilla dag. Och ibland kanske det är något bra med det. Är nog lite för enkelt att bara köra på. Finns ju så mycket roligt att göra. 

Ja ja , lite musik på och sen blir dagen som den blir. 😄

Söndagstankar – Att lyssna i tro

Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”‭‭Markusevangeliet‬ ‭10:27‬ ‭SFB15‬‬

Hur förhåller vi oss när vi läser ett bibelord, hör Guds röst inom oss eller får ett tilltal från Gud genom någon person?

Är vi mest kritiska ifrågasättande eller vill vi välja att tro på det? 

Denna söndag är temat ”att lyssna i tro”. En tanke som skapar funderingar. Att lyssna i tro är ett förhållningssätt som vi kan välja hur vi förhåller oss till. Vi kan välja att stå vid sidan om och se det som omöjligt det vi får till oss. Eller så väljer vi att lyssna i tro på att det verkligen är så. 

Allt för ofta tvivlar vi. Det känns omöjligt. Kan inte vara sant. Troligtvis är det utgångsläget som avgör. Ser vi till våra egna möjligheter och kunskap är det ju ganska lätt att misströsta och tvivla. Vi ser det som omöjligt för att vi själva inte klarar av det. Vi kan inte lösa det själva. 

Men om utgångsläget är utifrån en Gud som har all makt i himmelen och på jorden, vars ord kan få saker och ting hända, borde det vara lättare att lyssna i tro. Det gör att det blir möjligt. 

Utifrån detta tänk kanske vi kan famna bibelordet jag citerat tidigare. 

Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”‭‭Markusevangeliet‬ ‭10:27‬ ‭

Försök att läsa dessa rader utifrån att det är möjligt. Att det faktiskt står det det står. Inte vad du i tvivlet ibland läser in i texten. Utan att det som står är sant. 

Välj att lyssna i tro. Det handlar om tillit, förtroende, förtröstan, att håll för sant, lita på eller som Hebr 11:1 uttrycker det:

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.

Vi tror på en Gud som har makt bakom orden och som kan förändra förhållanden. För Gud är allting möjligt!

Borta bra men hemma bäst

Jag sitter vid mitt frukostbord och njuter av den ”vanliga” frukosten. Ägget med den riktigt gula gulan. Brödet som är fruktigt grovt. Kite Youghurt. Kan bara konstatera att borta är bra men hemma är bäst. 

Att vara på resande fot under 14 dagar för mycket med sig. Matvanorna blir inte dom samma. Spännande med nya smaker. Fast ibland är det lite väl spännande.  Kaffet var mest intressant i Etiopien. Där gjorde man det liksom på riktigt. Med ett gott resultat. I Tanzania var det pulverkaffe för hela slanten. Det var väl okej men ändå. Men kopparna var ju så så så små. Man fick ju nästan lera efter dom i handen. Så fick man höra att man drack SÅå mycket kaffet. Det fick helt enkelt åt så många fler av dessa miniatyrdonen. Ju. Jaja. 
Det blir ju lite extra fint när man gör det från grunden. Hälla det från en vacker kanna tex. Nu har man ju inte tid ned detta på morgonen. I och för sig kan man ju väl typ gå upp tidigare förstås. 

På tal om morse. Somnade kl 20 i går och vaknade kl 6 🙄🤔😁😄 

Nu tar jag mig an en vanlig dag på jobbet. Det är också ”borta bra men hemma bäst”-känsla på det.