Jag går där och lyssnar på en podd. En kväll runt Eskilstuna ån.
Det är Janne Schaffer som berättar ur sitt liv. Så kommer han att berätta om sin bror som levde med psykisk ohälsa. Ett jobbigt livsöde rullar fram genom podden. Hur svårt det var att se på och inte kunna hjälpa. Hur svårt det var att se hur hans bror gjorde illa föräldrarna. Till slut hittar dom honom i hans badrum. Han hade tagit livet av sig. Den skam som Janne försöker beskriva kryper in under huden.
För att bearbeta sorgen skrev Janne musik till sin bror. En av låtarna spelade han i podden. Som ett nyfött barn. När han säger låttiteln hör jag fel men kanske blev det ändå rätt.
Som ett knutet barn
Kanske är just så psykisk ohälsa är. Livet har fått knutar på sig. Det har slagit knut på sig på något sätt. Vi som mött psykisk ohälsa känner igen oss i det Janne försöker beskriva. Man känner skam för att inte klarat upp att hjälp som man så gärna velat. Tänker på alla er som mist en vän där ohälsan gått för långt. Tänk om man kunde hittat knuten och knyta upp den. O att man skulle kunna göra det.
Det är så mycket i livet som kan slå knut på det. Men det kan också räcka med något litet som sen blir bara för stort.
En sak vet jag. Att alla ni är älskade av Gud. Han ser er. Vill ert bästa. Hur än det är, hur det än känns så finns han vid din sida. Tänk om jag kunde få så in det i ditt innersta. Att få gro där. Växa till. Och en dag lösa upp knuten inifrån.
Denna dag ber jag för er alla som upplever just nu psykisk ohälsa. Jag ber att knuten ska få lossna och knyta upp sig. Jag ber för er alla som står intill. Att ni skall få nåden att hitta knuten och knyta upp den. Möjligen känns det för omöjligt. Men jag vet en Gud som är mästare på knutar. Vi ber honom om hjälp.
Pedher´s blogg 