I går var det för första gången. Jag har aldrig gjort det och trodde nog att jag aldrig skulle göra det. Undrar varför jag är och har varit så tveksam inför detta. Kanske för att det förr ansågs lite hokus pokus över det hela. Kanske också för att jag uppfattat det som mindre behagligt på snudd till onödigt ont.
Men igår gav jag det en chans. Jag har haft rätt ont i ryggen några dagar. Igår gick jag till en sjukgymnast för att kolla läget. Ville ju inte ha ett diskbråck obehandlat om det nu var det.
Vederbörande sjukgymnast undersökte mig och konstaterade att diskarna var okej. ”Men jag ger dig behandling ändå” för att hjälpa mig typ menade hon väl. Och jag (min dumma nöt) säger ”kör på” utan att direkt varna mig själv.
Först blev det ultraljudsbehandling. Det har jag gjort förut. Sen tar hon fram nålarna. ”Normala eller extra små?” Frågar hon. Inte vet väl jag det. ”Du kan väl ta normala” säger jag. Så börjar hon. Akupunktur heter det visst. Sen satte hon dom i ryggen. Efter 20 minuter var det över.
Nu kanske inte en behandling kan göra under men jag tycker nog att det kändes bättre.
När jag kom hem skulle jag lägga mig på golvet efter hennes instruktioner. När jag sen skulle resa mig upp så kändes det inte något vidare ”bättre” längre. Oj oj.
Nu har jag ju redan bokat tid denna dag kl 8 igen. Tur eller helt i onödan? Funkade det eller är det bara att det behövs en, två eller flera behandlingar till?
Ja ja, det får framtiden utvisa. Nu har jag i alla fall gjort akupunktur för första gången. Om det är en merit vet jag inte, men jag har haft massa nålar instuckna i ryggen i alla fall. Och överlevt.
Pedher´s blogg 