I helgen hände det som var helt onödigt och inte fick hända. Modemet la av. Inget internet. I jämförelse med mycket annat är det väl inget fruktansvärt. Men man inser hur mycket man använder det när man saknar det.
Det är väldigt mycket man gör via nätet numer. Musiken, räkningarna, nyheterna, den sociala kontakten, googlandet för att försöka veta vad som händer eller söker information. Jag höll på säga nästan allt. Och det är nog så tyvärr idag.
Uppkopplingen i andlig hänseende är också viktigt. Det som är den absolut största skillnaden är att uppkopplingen kan aldrig fallera. Den är alltid uppkopplad. Vår Herre sover inte.
Han är bara en bön bort.
Problemet ligger mer på handhavandefel från vår sida. Det är vi som tappar ansatsen till kontakt.
Vi kan behöva kalibrera vår uppkoppling ibland. Kolla hur den funkar. Hur ofta vi använder den. Min reflektion är att tidvis tycker jag det är så enkelt att vara uppkopplad till Gud. Det blir liksom en bra vana. Nästan som att man FaceTimear med Gud hela tiden. Andra tider är det som man glömmer lyfta luren. Min bön är att det alltid ska vara en nära och innerlig uppkoppling till Gud.
Så tacksam att det inte är beroende av ett modem. Utan att det räcker med knäppta händer.
Pedher´s blogg 