I går kväll var jag i en samling där jag fick förbön. För dig som inte vet vad det är för något så är det en stor förmån man kan få del av. Det i innebär att någon eller några ber till Gud för någon. I detta fall för mig.
Jag påstår att det är en förmån. För det gör något gott med den som är förmål för just den bönen.
Dels är det en uppmuntran. Det ger en energi. Man får tillbaka krafter som är uttömda.
Dels är det något bearbetande över detta. Man märker att det gör något med mig. Man vet inte alltid exakt vad den gör men att den gör något.
Det ger ibland en hälsning om framtiden. Någon ber en bön som ger en fingervisning om framtiden.
En förbön ha något av bekräftande med sig också. Att man får veta något som man har på känn om men inte riktigt kunnat sätta fingret på.
Förbön kan vara helande. Att man blir frisk tex. Men också att man får en förnyelse av sitt inre på något sätt.
I det sammanhang jag var i igår fick jag förbön. Det kändes så gott. Det var människor som bad till Gud över mitt liv och det jag står i om dagarna.
Har du aldrig varit med om det så har du missat något. Om någon erbjuder du förbön så tacka inte nej. Det kan bara göra dig gott.
Jag är så tacksam för att någon ber för mig.
Jag har mött människor som berättat att dom bett för någon under lång tid. Dom har bett till Gud för dessa personer som dom ibland inte ens har kännt speciellt mycket. Kanske du är ett sådant ”bönebarn” som man ibland brukat säga. I det uttrycket ligger det en djup omsorgstanke. En känsla av att man vill att Gud tar hand om vederbörande på ett speciellt sätt. Så om du undrat varför du varit med om saker du har haft svårt för att förklara så kan det vara så att du är ett ”bönebarn”. Någon ber till Gud för dig. Var tacksam för det. Det gör något gott med dig. För Gud vill dig inget illa. Bara gott.
Pedher´s blogg 