Fimpardagen

20140528-201341-72821676.jpg

När jag gick på högstadiet var det mycket snack om rökning. Många gick sant-kurser. Man kom tillbaka till skolan och hade tusen och en orsak varför alla rökare skulle fimpa för gott.

En skolkompis som bodde granne med oss vars mamma rökte mycket gick denna kurs. Du kan ju tänka dig hur det blev. Skolkompisen satte upp alla bilder hon hade på lungor som rökt länge. Varje gång hennes mamma kom in i hennes rum såg hon bilderna. Hur tror du det gick? Hon slutade ju så klart. Hon kunde inte fortsätta att röka när hon såg hur hennes lungor troligen såg ut. I färg. I förstoring. Jag överdriver inte när jag säger att alla hennes väggar var fyllda med bilder från denna sant-kurs.

När jag gick min utbildning till undersköterska så fick jag se samma bilder. Fast nu gick vi än djupare i förståelsen hur rökningen påverkar vår kropp. När man fått sett en riktig lunga som rökt massor och skurit i den så vill man aldrig börja röka. Eller?

Det som förvånat mig mest är hur vårdpersonal kan röka. Man vet ”troligen” bäst av alla vad som händer. Man vet hur det kan sluta.

Det som gör mig mest fundersam är hur en rökare kan utsätta mig för den rök som den just rökt med sitt filter. Jag som inte har något filter. Hur någon med kol kan avstå att försöka sluta med rökning gör mig lika fundersam.

Hur som helst……
Hur kan man idag, 2014, med all den information vi har, röka? Hur är det möjligt?

För sin egen skull skulle man sluta. För andra skull skulle man sluta. För sin ekonomi skulle man sluta. För samhällsekonomin skulle man sluta. Det kan inte finnas ett ända bra skäl till att fortsätta röka. Inte ens för att börja.

Så använd denna dag, FIMPARDAGEN, till att göra ett bra beslut. Gör som barnen när dom skall sluta använda napp. Lämna in dom överblivna cigaretterna hos någon och sluta.

Hur gick det då för kompisens mamma? Hon lär ha börjat att röka igen. Hur kunde det vara möjligt tänker jag…… helt obegripligt.

PS Det finns nog lite annat i livet vi borde fimpa men det är ju en helt annan sak, eller? Ds

Klämombudsman

Klämdag, vad är det för någonting egentligen? Är det en dag man får klämma på allting? Eller är det då man gör sina upptäckter och får kläm på saken? Eller är det en dag som bara några få är förunnande med en extra dag ledigt? Eller är det en dag där man kommer i kläm och allting verkar gå fel?

Tyvärr är det så att ganska många i vårt samhälle kommer i kläm. Mellan olika lagar och idéer. Mellan olika system och myndigheter (läs människors) påhitt. De kämpar för att få rätt men det verkar inte finnas någon väg ut ur klämzonen. Det verkar också som om ingen vill hjälpa till för att hitta en bra väg ut ur problemet. ”Man” bara skyller på någon annan eller skickar ”problemet” vidare. Svaret blir ofta ”Nä, det borde inte vara så här” men att ändra på det går inte.

I går var det Kristi Himmelfärds dag och folknykterhetens dag. (det finns ganska många lika specialdagar. Kolla temadagarna dör 2014. det finns mycket att fira Den här dagen skulle utropas till tex Antiklämdagen eller ”Släpp alla som kommit i kläm loss” Se Folknykterhetens dag.

Om jag bara kunde skulle jag vilja ropa ut och be den som kan förändra det att göra det. Det behövs visa personer som har kraft till att förändra förutsättningarna för alla de som kommit i kläm i vårt svenska myndighetssystem. Systemet som funkar så bra för den som inte hamnar i konflikt mellan två regler.

Upp till kamp för klämfolket i vårt land! Varför inte inrätta KO, Klämombudsman som får i uppgift att utrota klämzonen som är ett ingemansland som man inte kan ta sig ur. Att ta systemet i örat och upprätta alla dessa människor.

 

Var Jesus den första som flög?

20140427-122757.jpg

Denna dag är dagen då man tänker på att Jesus vände tillbaka till himlens värld. Då var hans mission på jorden fullbordad.
Även denna dag hade sin betydelse för oss i nutid. Dels att det fanns några som såg att han lyftes upp bland molnen och lämnade jorden. Dels att änglarna berättade att han skulle komma tillbaka på samma sätt.
Slutsatsen vi drar av det är att Han en gång skall komma tillbaka och hämta oss hem till himlen.

Denna dag ger oss löftet för det vi troende lever. Himlen för oss är redan nu men ännu inte. Vi lever i två perspektiv. Å ena sidan är vi till 100% här på jorden men vi lever i en försmak av det som komma skall.

Det gör att mitt i allt vi möter ger det oss hopp om en bättre värld.

Hans upplyftande var förutsättningen för att Den Helige Ande skulle kunna komma som vår hjälpare. Det är Pingsthelgens budskap. Det tar vi då.

Lev i löftet om att en dag kommer Jesus tillbaka. Det blir en dag som många ser fram emot.

Var han då den första som flög? Nej, det finns två män i bibelns gamla testamente som också flög. Hanok och så Elia. Så, förlåt bröderna Wright, ni var inte först. Men jag förstår er avundsjuka att göra detsamma. Vi är er djupt tacksamma att ni skapade flygplanet så vi kan flyga jorden runt.

”Jag get vet inte när jag störde Gud senast”

Hamnade i en rubrik i tidningen dagen. Artikeln handlade om Gert Fylking. Rubriken lät ”Jag get vet inte när jag störde Gud senast”

Vårt förhållande till Gud är rätt intressant. Hör ofta folk säga Herre Gud. Ett utryck som blir ett utrop när det händer något speciellt både positivt och negativt. På ett sätt är det ju ett förhållningssätt till Gud. Å ena sidan menar man inte vad man säger eller är det ett rop från vårt inre?

Ganska ofta möter jag också kommentaren Du som ber kan väl be för mig, min situation eller liknande. Man menar sig nog inte tro på Gud men den som gör det kan väl be. På något sätt säger det väl att djupt där inne finns det en tro på något större som skulle möjligen kunna förändra situationen.

Inför livets slut tror jag dom allra flesta funderar på Gud på något sätt. Vad händer efter döden? Finns det en himmel? Frågor som ingen kan bevisa men vilar i tron på något.

I olika skeenden i livet går man till kyrkan. Dop, vigsel, begravning är några exempel. Många konfirmeras. Varför gör man allt detta om man inte på något sätt har ett positivt förhållande till Gud inom sig?

Så på ett sätt tror jag att alla mer eller mindre har en tro på att Gud finns.

Man kan undra om man kan störa Gud? Det står i Bibeln att han alltid är närvarande och aldrig sover. Det står att han ständigt låter sina ögon svepa över jorden. Han skulle kunna uppfattas att ha rätt mycket att göra. Samtidigt hör han varje suck från dig och mig. Mitt i allt detta kan ingen påstå att han utstrålar att inte ha tid med dig och mig. När han skulle dra sig undan med sina lärjungar kom det folk. Inte sa han då att han inte hade tid. Nej, han hjälpte dom med sina behov.

Nej, du stör aldrig Gud. Snarare är Han en vän som faktiskt älskar när vi människor tar kontakt med honom. Även när det mer sällan som vi något enstaka möte vid dop eller vigsel. Snarare efterfrågar han tätare kontakt.

I djupet i oss människor är evigheten lagd. På det sätter att det andliga finns där. Där i djupet finns något av Gud. Ibland gör detta ”något” sig påmind när vi låter det komma upp till ytan. Låt det då blomma ut till något medvetet. Det gör dig gott. Inget farligt med det. Snarare tvärt om. Det är det mest naturliga vi kan uppleva.

Så, kan man störa Gud? Absolut inte. Han har tid för dig.

Retrotisdag – kreativitet

image              image

Förra veckan hade vi kreativt tema i Erikshjälpen i Örebro. Vi hade då visade vi på vad mycket man kunde hitta på av saker man kunde köpa i en secondhand. Klart vi inser vår begränsning. Vår ambition var inte att uttömma detta ämna. Snarare väcka lusten att skapa.

När jag stod i kassan mötte jag flera kunder som fått massa ideer. Det var inte riktigt meningen att handla. Men när dom såg bordet med alla saker och vad man just då höll på att göra rann fantasin till.

Varför använda en sked eller gaffel till att äta med när det kan bli något annat. En gammal lampskärm kan bli som ny. Ett ”silverfat” kan få ny lyster med lite guldfärg på. Slipsar kan bli ett fint mönster på en kudde

Bara att låta sig bli inspirerad och låta fantasin ta ännu större svängar än vad vi gjorde

Söndagstankar – ”Han låter mig vila på gröna ängar”

20140518-221123-79883834.jpg

Ett får lägger sig gärna inte ner och vilar om inte fyra särskilda behov är tillfredsställda.
Dom är rädda av naturen så känner dom sig inte fullständigt trygga lägger dom sig inte ner.
Känner dom inte sig avslappnade med varandra i flocken kan dom inte vila.
Om flugor och parasiter plågar dom lägger dom sig inte heller ner.
Är dom hungriga kan dom inte sova.

Det är bara fårens herde som kan uppfylla dessa behov. Det är i själva verket han som gör det möjligt för fåret att ha rätt förhållande. En hjord som är rastlös, missnöjd och orolig klarar sig aldrig bra. Detsamma gäller människor.

Det sägs att det är få saker som lugna får som att dom ser sin herde ute på fälten. Tänk, bara herdens närvaro…. Så är det också i vår relation till Jesus. Han tar bort rädsla och fruktan för det okända.

Liksom för fåret är det för många en rädsla för det oväntade och okända. Grips vi då av fruktan får vi det besvärligt. Tänk, då kan han han föra oss till gröna ängar. Och kanske är det så att likt fåret vill vi springa iväg. Mitt i denna situation kan vi få erfara att vår herde hjälper oss. Han kastar ett helt annat ljus över läget vilket lugnar oss. Vi får åter känna frid inom oss.

I en fårhjord kan det vara mycket av rivalitet och kämpande om positioner. Men när herden går in i flocken slutar fåren med det. Mycket av vår rivalitet och kamp bleknar när vi tillsammans är med Herden. Det är mycket som läger sig tillrätta i den gemenskapen.

Liksom det finns mycket som kan irritera ett får så är det samma för oss. Mycket som kan störa oss i livet och i vår tro. Den Helige Ande finns till vår hjälp då. När vi behöver hans hjälp och ber honom om det tar han över och läker sår, tar sig an mina svårigheter på ett sätt som jag inge räknat med.

På många ställen där man föder upp får är det torrt. Att det då står att han låter oss vila på gröna ängar är rätt gott. För det är ibland ganska torrt där vi går fram. Han vill leda oss till gröna sköna ängar där bi kan vila oss från det torra. Men det står också för andlig föda. Han för oss till,platser där vi kan vila och få andlig näring.

Jesus som vår herde bryr sig om dig mer än du anar. Hans omsorg är om hela dig. Vad du och jag kan göra är att helt enkelt glädja oss i det och låta oss ledas av honom till gröna ängar.

Hyllning till alla mammor

Jag skulle vilja ropa ut ett stort grattis till alla mödrar.

Tack till min egen mor. Tack för att du tagit hand om mig när jag växte upp. Du kan inte haft det så lätt med mig som nog var ett yrväder. Tack för att du inte gav upp och sa upp bekantskapen med mig.

Tack till min fru som är mina barns mor. Tack för att allt du fått betyda för dom och mig. Tack för det gjort för dom där jag inte räckt till. Utan dig hade det aldrig fungerat. Du är bäst!!

Ni mammor är värda all vår respekt.

Julitas största tårtkalas?

I söndags firade våran lilla församling 70 år. Det är en ålder med respekt. Tänk att en gemenskap kan hålla ihop en så lång tid. Och firande var inte tänkt som ett avslut. Snarare lever vår lilla församling i framtidsdrömmar.

Det är rätt vanligt att man bjuder in grannförsamlingarna och gamla medlemmar till en sådan fest. Så har man möten, ibland hela helgen.

Vi tänkte lite annorlunda denna gång. Vi ville bjuda in hela samhället till tårtkalas. Sagt och gjort. Vi bjöd in alla. Vi ordnade klättervägg och hoppborgar. Att ordna fest för byn är riktigt skoj. Hemmagjorda och köpta tårtor i massor.

Om det kom några? Visst, det kom massor av folk. Så roligt. Så vi gör nog om det en annan gång.

Nu blickar vi fram emot flera intressanta år. Vi har köpt sen flera år en fastighet där vi startat ett föreningshus. Det har mer eller mindre blivit centralplatsen i byn. Fler och fler av byns föreningar och kyrkor är i huset idag. Så roligt. Det bästa är att vi möts. Det näst bästa är att det blir ju så mycket billigare för alla när man delar på det.

Fantastiskt roligt att få bjuda in till tårtkalas. Kanske var det det största tårtkalas Julita upplevt på länge.

Ps Du saknar bilder på tårtorna? Jag med. Jag var så upptagen av klätterväggen att jag missade helt att ta kort på tårtorna. Dom lär du nog se i Katrineholmskuriren som var på plats för att skriva om dagen. Ds

20140518-204437-74677102.jpg

20140518-204513-74713701.jpg