Stjärnan i fönstret …

Den här tiden på året lyser många stjärnor i fönstren runt omkring där jag bor. Säkert hos dig med. Om du nu inte bor på landet med långt till grannen eller i en annan del av jorden där man inte tänder stjärnor i fönstren (så klart).

Någon har en lite mindre variant medan någon annnan har en som fyller hela fönstret. 

En gång i tiden tändes en stjärna över ett stall i Israel. En stjärna som ledde dom vise männen till krubban där Jesus låg. En symbol vid hans födelse som lever fortfarande kvar i minnet och i skrift. Kanske var det ett tydligare minne förr hos gemene man. 

Undrar jag hur många som tänker på det idag när man sätter upp stjärnan. Det är ju en påminnelse om Jesusbarnet. 

Sångerna är många om denna stjärna.

Det strålar en stjärna förunderligt blid, i öster på himlen hon står. Hon lyst över världenes oro och strid i nära två tusende år.

När dagen blir mörk och när snön faller vit, då skrider hon närmre, då kommer hon hit och då vet man, att snart är det jul.

Ty julen är härlig för stora och små, är glädje och ljuvaste frid, är klappar och julgran och ringdans också, är lycka oändligen blid, är ljus, alla ögon då stråla som bäst, och stjärnorna tindra som mest och där ljuset är, där är det jul.

Eller….

Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna.

Stjärnan är så central på något sätt. När man då tittar ut genom fönstret och ser alla dessa stjärnor blir det ju lite häftigt. 

Stjärnan lyste över Jesusbarnet. Jag liksom ser Jesusbarnet i varje hem där stjärnor lyser. Han är överallt. Och det är ju inte så konstigt. Speciellt i juletid. Men möjligheten finns ju att det alltid kan vara så. 

Det strålar en stjärna förunderligt blid…..