I helgen har jag haft förmånen att vara med i Mellringekyrkan och Re:form i Örebro. Församlingen firade 50 år och Re:form 10 år. Re:form arbetar med att hjälpa människor som är tex långtidsarbetslösa.
Under några år hade jag förmånen att jobba i Re:form med Micke och några till.
På söndagen satt vi runt matbordet och delade minnen från Re:forms resa. I det samtalet slår det mig vad viktigt det är att blicka tillbaka då och då. Vi blev påminda om alla under Re:form varit med om. Om alla omöjligheter som blivit möjliga. Roliga händelser. Utmaningar osv. Man blir så tacksam.
Så avslutar Daniel med att han hade stor tro inför framtiden för Re:form. Det kändes så gott.
I samtalet växer det fram en sådan god känsla. En känsla att det finns en framtid för arbetet i Re:form. Hur omöjligt det än ser ut så växte något gott undantaget. En tillit till att den kraft som burit igenom fram tills nu ska bära vidare.
Att titta tillbaka kan verkligen bli en kraft som bär in i framtiden. Som kan ge mod att fortsätta. Ge inspiration att ta nya tag eller hitta nya vägar.
Allt för ofta tycker jag mig höra att vi inte ska titta tillbaka i backspegeln. Vi ska titta framåt. Bara framåt. Jag tror vi då tappar den djupare dimensionen i livet.
Att se tillbaka kan skapa så mycket god kraft. Vad är vi rädda för? Om tillbakablick bara ger en nostalgitripp blir det ju bara en minnesstund. Men blir det en stund som skall leda oss in i framtiden kan det bli så mycket mer.
Denna jubileumshelg kan nog sammanfattas för församlingen på följande sätt: tacksamhet för det man varit med om ger mod och förhoppning inför framtiden.
Pedher´s blogg 