Jag köpte en blomma medan sommaren var ung. Den heter bägarranka på svenska. Eller mandevilla om du så föredrar det.
Denna blomma har glatt mig hela sommaren. Blommat från början. Bara blommat och blommat och blommat. Inte bara en blomma lite nu och då. Nej, massor hela tiden.
Tänk att kunna glädja så oförtrutet. Kan tycka att kraften skulle ta slut. Att blomknopparna skulle ta slut. Att det helt enkelt inte skulle kunna komma fler. Men inte då. Den blommar på som om det är det ända den kan och vill.
Somliga människor är precis som denna Mandevilla. Dom gläder andra. ”Blomma efter blomma”. Det är som deras kraft att glädja aldrig tar slut. Det är som att det växer fram inom dom vare sig dom vill det eller inte (höll jag på att säga). Dessa människor är bara att beundra.
Tror säkert att du tänker på någon nu. Någon i din närhet som gläder dig i massor. Någon du gärna inte skulle vilja mista.
Dessa mänskor skulle behöva besmitta (kannan använda det ordet i detta sammanhang?) oss alla andra. Liksom så in denna positiva kraft i alla andra människor. Hur det skulle gå till har jag ingen aning om. Men jag önskar att det skulle vara möjligt.
Denna blomma skulle inte kunna glädja mig om jag inte lade märke till den. Jag försöker uppmuntra den med att inte glömma att vattna den.
Skulle tro att dessa människor som gläder oss alla andra skulle må bra av att bli uppmuntrade ibland. Det är dom värda. Skulle tro att deras största belöning är dock att se att deras leende tas emot och ger en återspegling i mottagarens ögon.
Till sist….
Det största tack till dig som gläder andra. Du är beundransvärd. Tack för att du fortsätter med att glädja. Ge aldrig upp det. Det betyder så mycket att du sprider glädje ”blomma efter blomma”.
Filipperbrevet 4:4
Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er!
Pedher´s blogg 