I min iPhone har jag en intressant app. Det är Google Maps. Om man skriver in en adress till tex mina vänner i Florida zoomar den in den adressen. Då kan man se deras bil stå parkerad på deras tomt. Så skulle vi kunna ta vilken adress som helst och se hur det ser ut. En helt onödig information egentligen.
Jag satt i ett andaktsrum en gång tiden. Då hände det där som sätter sina spår. När jag finns där upptäcker jag hur Guds ögon söker. Han finns där långt borta. Ser ner på jorden, förbi alla planeter, stjärnor, satelliter och rymdskrot. Zoomar in Europa. Inte nog med det. Han zoomar in Sverige. Inte nog med det. Han zoomar in västra Götaland och Ulricehamn och pingstkyrkan jag finns i. Han ser lilla mig som sitter i detta lilla andaktsrummet. För mig blev det stort. Att han såg mig bland alla dessa människor som finns på jorden. I detta stora universum.
Guds ögon drar sig till dig och mig. Det liksom finns något i oss som drar hans ögon till oss. Kanske har du hört om flygplanet som försvann. Man säger att man stängde av planets transpondrar. Dom som sänder ut signaler som gör att man kan veta vart planet är någonstans. Vi har en typ av transponder i oss. Gud har lagt ner evigheten i vårt inre. Den söker kontakt med Gud och Gud söker kontakt med den. Vi kan inte stänga av den transpondern. Vart vi än hamnar, hur vilse vi än går (både geografiskt och i livet) kommer Gud att hitta dig och mig.
Att Guds ögon ser oss innebär inget negativt. Han söker dig med sin blick därför att han älskar dig. Han vill dig bara gott.
Gud behöver inte Google Maps för att hitta oss. Hans ögon är bättre än en örns blick. Bättre än världens bästa kamera som sitter på en satellit. Hans ögon ser genom mörkret och molnen. Hur långt som helst. Hans blick vilar på dig.
Kanske du någon gång har känt att någon iakttagit dig. Så möter du dennes blick och blir alldeles varm i kroppen. Så är det när du möter Guds blick.
Så nästa gång du känner att någons ögon vilar på dig….. så kanske det är Guds ögon.
Pedher´s blogg 