När man var liten var det mesta mycket enklare. Man behövde inte ta ansvar. Man kunde göra vad man vill. Livet kretsade inte omkring klockan och bokade möten.
I och för sig så hamnade man i ”stressen” att komma iväg när familjen skulle iväg. Då kunde det ibland bli lite stressig. Men för det mesta kunde det kretsa kring lek och stoj. Man behövde inte tänka på så mycket allvarligt. Lego och annat hade sin givna plats. Världsläget och miljöfrågor var liksom inte riktigt på agendan.
Nu är livet rätt mycket mer. Rätt mycket.
Kan inte du känna ibland att det skulle vara skönt att bara få komma tillbaka till den tiden….? Då man kunde leva livet här och nu. Att inte krångla till det så mycket.
Men frågan är om inte man skulle kunna leva så även som vuxen men med en vuxens ansvar likväl. Alltså att inte krångla till allt så mycket. Leva enklare. Vi måste ju inte problematisera allting.
Livet skulle nog bli lite mer avslappnat. Lite mer här och nu. Lite mindre krav på perfektionism.
Kanske är det något av att hitta hem till sig själv på något vis.
När man var liten var allting mycket enklare. Om vi bara tänker efter kan det förhållningssättet fungera även som vuxen.
Pedher´s blogg 