Livsväv

”…..Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv……”‭‭Jesaja‬ ‭38:12‬ ‭SFB98‬‬

  Livet beskrivs som en väv vi väver. För varje gång skytteln går genom vägen är det dom årsringen på ett träd. För varje del på väven växer vår livsbild fram. Bilden kommer vara ömsom ljus och ömsom mörk. Den kommer ha bilder ir vårt liv vi är stolta och glada för. Andra partier vill vi helst kanske glömma men dom finns likväl med på vår livsväv. På vår livsväv kommer allt med. 

Det väcker oss till att väva vårt liv på bästa sätt. Tror ingen av oss har något uppsåt att göra/leva vårt liv på ett felaktigt sätt. Dom passager vi passerar vi gjort våra mindre bra val får vi be om förlåtelse för. Vi kan inte ha dom ogjorda. Dom finns på vår väv. Vi får förhålla oss till dom. Här är Guds nåd så stor. Vi vet att han står verkligen i försoningens tjänst och uppdrag. Han är proffs på upprättelse. Sådan är hans nåd. Värre är det med oss människor. Vi är långsinta allt för ofta. Vi säger oss förlåta men lever allt för ofta kvar i oförsonlighet. 

Hur ser din livsväv ut? Jag skulle tro att den dominanta bilden är god, ljus och vacker. Eller hur? Det är dom varma färgerna som tar överhanden. När du ser alla goda händelser fylls du säkert med tacksamhet. Vår livsbild är sådan. Den ger oss glädje. Glöm aldrig det. 

Kanske vill du be med mig en bön av förlåtelse och tacksamhet när vi ser vår livsväv växa fram 

Gud, tack för livet. Tack för alla fina bilder och minnen jag blivit påmind om. Tack för att jag fått vara med om dom. Hjälp mig bära dom tunga bilder som jag gått igenom. Ge nig styrka att minnas dom på ett ljust sätt. Herre, förlåt mig dom passager som gick fel eller var mindre lyckad. Hjälp mig att ta lärdom från dom. Hjälp mig att väva mitt liv på ett bra sätt från denna stund. Amen 

”Det går på betyget!”

Var ute på en längre promenad i torsdags. I Vrinneviskogen. Då möter jag en lärare som ropar på sina elever han nyss skickat ut på en promenad. ”och det går på betyget så skynda er”. 

Eleverna lommade iväg. 

Trodde väl att vid det här laget var alla betyg satta. Tror väl att dessa elever inte riktigt insåg och förstod hur betyget påverkades genom att gå en promenad i skogen. 

Senare möter jag en annan grupp elever som har sina lärare med sig. Den promenaden gick uppenbarligen inte ut på att ev höja sitt betyg. Dom gick i lugnt tempo och tog upp hela spåret. När jag mötte killgänget fanns det inte plats för en till. Tror du att dom flytta på sig så jag krockar med en av eleverna. Lärarna bara tittade på mig som det var jag som var problemet. Det är då jag tycker vuxenvärlden är lite blek. Jag tänkte att denna grupp möter jag nog en gång till och lär väl hela gänget gaddat sig samman med lärarna i spetsen och skall trycka bort mig från spåret. 😉 men jag mötte dom inte som tur var. 

Men hur funkar det när man som lärare skall sätta betyg på en elev i Vrinneviskogen? Fint löpsteg? Hastighet? Uthållighet? Kommer dom vilja till denna skog något mer efter denna betygsliknande lektion i friluftsliv? Röra sig i skogen ska vara lustfyllt inte kravfyllt. Så tänker i alla fall jag. Dom var riktigt unga så det måste väl vara första året med betyg. Betyg i idrott borde vara genomförandebasserat med betoning på friskvård. Inte prestationskrav. Vi har alla våra olika begränsningar. 

Nej, ropet som skallade genom skogen att det gick på betyget borde ha en annan morot i sig. Typ ”njut av det vackra vädret och rör på er. Det kommer ni att må så bra av. Vi möts från andra hållet. ” Då kanske man har skapat en motivation att komma och göra om det. Kan inte vara kul att i varje steg man tar bli påmind om att det går på betyget. Tänk om man snubblar? Tänk om någon springer fortare? Nej, gör det lustfyllt så har vi kommit långt i strävan att vi skall bli mer friska i vårt land.